barnviasahlgrenska

Idag är jag bara så trött! Jag va pigg imorse när jag cykla till jobbet sedan efter lunch bara det föll på mig. Helt värdelöst när man sitter och pratar med kunderna och bara vill gäspa hela tiden. Också säkert tusen hormoner i kroppen och en väntan o längtan o undran på hur sommaren ska sluta med både mens ägglossningar och annat.
Har satt igång träningen igen med, så skönt. Kanske det kan öka lite med resten av mina kg jag vill bli av med nu. Jag hoppas det i alla fall.

Idag är det dagen vi egentligen skulle åka ner till göteborg och ha UL. Jag skulle ha varit i lite mer än v 8. Men nu ska vi inte vara negativa vi måste ha fokus och tänka på att snart kommer det en ny chans som är för oss. Det finns mycket som säkert kommer hända i livet innan dess, och som framför allt KAN hända så det är bara hänga på o se! I helgen som kommer ska jag bara ta och packa min väska och åka till stugan på landet. Det ska bli skönt. Bara jag och mamma och pappa. Lugn o ro och superfint väder, säger dom i alla fall. Då kanske man kan ta en joggingtur på morgonkvisten och sedan jobba lite på brännan ;)

Hoppas ni mår gott och ni som haft insättningar - ruva gott på äggen nu :)

Ja lite så är det jag kommer vara framöver. Min fina kära vän fick minus på testet idag. Jätte ledsen såklart! Jag vet inte hur det känns att vara just i hennes situation, men jag vet ju vilken besvikelse det är att inte få det man hoppats på. I min sits förlorade vi vårt lilla mirakel så jag har bara testat plus och aldrig minus nu. Så vi båda blir barnlösa ett tag till. Vet inte när det planeras för dem nästa gång, förmodligen inte lika samtidigt som vi men vore kul om det inte var allt för långt bort heller. De har ägg i frysen, skönt. Att slippa gå igenom samma process en gång till. Jag hoppas såklart först att det kanske till och med lyckas för oss nu, annars hoppas jag verkligen att vi får många fina ägg nästa gång och får fina ägg till frysen!

För övrigt är det bra just nu. Allt känns under kontroll. Jag har gått ned 4 kg sedan i februari och jag är nöjd. Inte helt såklart jag ska ner många kg till. Hade som mål 15 så 11 kvar men tror jag nöjer mig så länge med 6 till. Jag slutade helt att äta bröd och nu har jag varit fri från godis över en månad. Inte ens på helgerna har jag unnat mig. Jag äter fortfarande hembakat, men därför mest för att jag inte vill ta bort det som betyder något för mig. Slutar jag äta slutar jag baka och det är min passion. Känner mig mer motiverad nu, till allt. Träningen har jag inte kommit igång med igen efter sprutorna ode men det kommer. Just nu är det fokus på att äta bra må bra och faktiskt känna lusten till att både ha sex och samtidigt vänta in sensommaren och nästa omgång av ivf.
Väntan just nu känns lång till att inte veta när mensen dyker upp men jag är ändå glad så länge den håller sig borta. Visst är det tusen blandade känslor i detta? ;)

Idag tror jag att monitorn kommer landa hemma ska bli spännande att gå igenom den och se hur det fungerar. Jag får återkomma om hur den fungerar och vad man ska göra. Man ska i alla fall börja med den när man får mensen så då har vi lite att läsa på tills dess.

Vi hörs snart igen!

Jag köpte en clear blue monitor, vet dom kostar skjorta men allt är värt ett försök. Så vi tänkte testa den i sommar nu när mensen kommer så vi hinner testa den i alla fall under en mens. Sedan blir det redan juli och då sätter vi igång igen med IVFen. Allt hänger just nu på när min kära mens behagar att komma. Någon som vet hur lång tid det kan ta för kroppen att komma igång igen efter ett missfall? Det är rätt sjukt att man bara har någon/några dagar i månaden att bli gravid på. Verkligen galet. Så har det nu funkat efter snart 2 års längtan så kan det faktiskt vara så att det blir ett mirakel till. Vi får se. Vi kan inte göra mer än att vänta, försöka och se till att må gott.

Hur går det för er andra? Några av er följer jag ju i er blogg men några av er har ju ingen, tyvärr.
Hoppas det går bra för er i alla fall!

Min man vill väldigt gärna att vi ska försöka så gott vi kan i alla fall själva i sommar att kanske lyckas bli gravida på egen hand igen. Absolut ska vi göra det, men vet att vi prata mycket om att vi bara skulle va o ta det som det kommer. Inte ha några krav. Men nu vill mannen väldigt gärna att vi ska köpa oss en clear blue monitor som räknar ut de bästa fertila dagarna man har i månaden. Nu tror jag att jag har haft eller har ÄL i dagar som är och varit så just nu känns det ingen ide att köpa en haha men jag vet inte hur jag känner? Är det någon av er som har någon uppfattning av denna? Har googlat lite om att den har 89% större chans att lyckas men sen beror det ju inte bara heller på den såklart. Vi har ju lite svårare för det, men ändå så har vi bevisat att det går. Så har ni något att dela med er av så är det mycket välkommet!! Så kanske man ska beställa sig en sådan, eller om det finns på apoteket? Har ingen aning får kika upp det!

Igår va en mycket märklig dag. Kalas hos ena systern och hela familjen var samlade. Gravida syrran berättar om bebis för andra och jag ser att hon visar lite UL bilder osv. Men inte ett ord till oss om det, och inte fick vi se någon bild heller. Varför skulle vi vlija undvika allt sånt? Hon är min syster och jag är så himla glad för deras skull och längtar jätte mycket tills lilla livet kommer till världen. Varför undviker hon oss? Vi har ju pratat om allt tusen gånger på telefon men när vi ses så är det tyst om allt... Man blir förvånad bara.. Och så fort hon är på besök så kretsar allt där så vi syns inte längre. Så tråkigt men vad gör man. Åkte hem efter en stund men tycker det blir så jobbigt.
Hoppas ni har det bra i alla fall <3

Först blev jag sen för jag körde vilse.. suck. Men till slut fick jag komma intill. VUL såg allt bra ut i livmodern (skönt!) men det finns inget liv kvar där inne. Missfall alltså i helgen, som vi ändå trodde men ändå. Så länge inget är bevisat så lever man på hoppet. Jag hann att gå nästan 6 fulla veckor och jag kan säga att det är så skönt att det händer nu och inte om 6 veckor till!! Det är ju faktiskt så att något är fel när det blir såhär, så vi är positiva ändå! Nu ska vi bara ta en dag i taget tills mensen kommer, då ska jag ringa BM och sedan ska vi planera in en ny tid för start vilket vi tror kommer bli på juli mensen, hon tyckte inte vi skulle behöva vänta ända till hösten, vi har faktiskt väntat länge nog nu. Helst vill man sätta igång nu, eftersom det är ändå nu man har allt färskt med sprutor osv men vi får se, jag vill bara kroppen ska komma igång nu igen som vanligt och det får vi hoppas den gör snart!  Sommaren kan rulla på som vanligt och så hoppas vi på bebis 2013 istället. Så som det ser ut nu ska vi inte kolla med någon annan klinik än i alla fall.

Jag håller tummar för er andra att ni lyckas nu och får en liten 2012 bebis såklart! Även om jag inte kanske skriver varje dag längre så kommer bloggen finnas kvar och vi får se vad fortsättningen kan bli. En himla massa längtan :)

Sköt om er.

Lite mycket är det nu, med allt.. Hela gravid svängen och jobbet och resor. Igår ringde jag till dem i gbg och berätta alla helgens bravader, och att jag hade plussat igår morse igen med texten 1-2 v istället för 2-3 v som det var förra veckan. Hon säger att jag får komma in idag så vi kan kika hur det ser ut. Typ 30 min efter att vi lagt på kom en blödning till. Liten typ totalt en matsked. Men vi får se efter idag alltså hur det ser ut. Jag är lite nervös. Jag menar det är nu vi får veta, gravid i v 6 eller missfall. När vi i så fall kommer få starta igen osv... Jag hoppas inte oktbober men vi får se. Det enda jag vet är att man måste vänta på nästa mens.
Idag kan inte min man följa med tyvärr så får lite resesällskap i alla fall av min underbara mamma. Det är guld värt! Vi hörs senare så får vi se vad planeringen blir.

Hoppas det går toppen för er andra och att ni har en fin dag!

Ingen som har någon åsikt om detta? Bloggen har blivit läst över 20 gånger idag.. Är jätte tacksam för allt även om det bara är en åsikt om att vi ska gå vidare och vänta till oktober eller söka oss till någon annan klinik.

Vi har varit ute i stugan i eftermiddag. Försökt koppla av men har väldigt ont i nedre magen, som första dagen av mens ungefär. Men ja det är bara vänta och se vad som händer. Vi har pratat mycket om hur vi ska göra från här så vi får se helt enkelt. Vet bara att väntan till den 23 kommer bli låååång...

Ja det stämmer. Jag ljög för er. Jag har inte alls bloggtorka eller ingen lust att blogga. Det har varit det enda jag ville dessa dagar men jag har hållt emot tills jag visste vad som höll på att hända. Och jag vet att ni är några av mina nära vänner som läser och detta är inget jag vill prata om sedan, kan va bra för er att veta varför läget är som det är. Det börja i måndags när jag ringde till BM på Sahlgrenska och undrade lite vart min mens kunde tagit vägen. Hon rådde mig till att ta ett gravtest och se annars skulle vi avvakta till telefon tiden på onsdag och se vad vi kan göra. Sedan va det inget mer med det samtalen. Vem skulle tro på att jag skulle vara gravid, inte vi i alla fall. Men mycket riktigt när jag tar ett gravtest på tisdag morgon visar det "gravid 2-3 veckor". Håller på att dö!! Vad händer? Är det på riktigt? Är det hormonerna? Och självklart är det en röd dag vilket resulterar i att jag kan inte nå dem på Sahlgrenska, jag får ringa 1177 men de vet inte heller så mycket. Ringer Sahlgrenska växel får prata med en BM på gyn som säger att jag ska sluta med sprutorna omedelbart men jag kan ändå inte vara nöjd med svaret. Åker in till akuten på Ryhov i Jönk eftersom vi va hos syrran och jag ville bara be om ett blodprov för att se om det är sant, men nej jag får inte ta något blodprov får endast ta ett gravtest som ja återigen visar positivt. Sedan ringer 1177 upp mig igen och säger att de pratat med en läkare på gynakuten i skövde som råder mig att fortsätta tills jag pratar med Sahlgrenska. Jo just det gyn läkaren på Ryhov sa att jag skulle sluta. 2 mot 1 alltså. Fast jag sluta såklart inte. Jag tror inte på det. Jag har massa hormoner i kroppen så nej jag kan inte vara gravid. Det enda jag ville var att ta ett blodprov för att bekräfta att jag var gravid eller inte men ingenstans hjälpte de mig.
Onsdag morgon  kl tio i sju sätter vi oss i bilen och drar iväg till göteborg och Sahlgrenska. Tänker att jag måste ringa dem när de öppnar och jag måste få komma in o prata med någon och få ta det där himla blodprovet. Vi sitter i parkeringshuset och jag är i telefon kö in, samtidigt ringer min jobb telefon och det är dom. Jag prata ju in på telesvaret på tidagen så därav ringer de upp. Jag förklarar allt och säger att jag står i gbg och väntar på att bara få komma in och ta ett blodprov eller VUL för att se vad som händer. Jag har ju inte slutat med sprutorna. BM säger bara grattis! Det är bara sluta med sprutorna och komma på UL den 23 maj då du bör vara i v 8. Spontangravid alltså. Någon vecka innan vi börja behandlingen. MEN jag och min man får inte ihop det med när vi hade sex osv och jag tror fortfarande inte på att vi är/var gravida. Jag vet inte. Jag är sjukt rädd och besviken.
I torsdags läste jag lite på nätet och visst jag har lite symptom som stämmer in brösten och mensvärk osv. Men hittar också en sida där det står att fertilitetsmediciner faktiskt KAN påverka gravtest. Så varför ljög dem? Varför inte bara ta ett blodprov? -jag fattar inte. Det sista jag ville var att avbryta detta för att vi kanske var gravida... Jag har ingen ork att vänta mer. Jag är jätte glad om det har tagit sig, men fortfarande skeptisk. 4 gravtest har visat positivt.
Igår bröt jag ihop på lunchen. Rosa i trosan. Kom inte så mycket mer sedan men inatt.... Jag hade SÅ ont i magen så jag bara grät. JAg har haft stora blödningar. Ursäkta detaljer men lite gele aktigt och någon klump. Det kan vara så att vi var gravida och detta är ett missfall, eller så är det bara så att hormonerna spökade till allt så nu behagade mensen att komma. Det är och känns precis som vid mens. Jag ringde BM igår som sa att det inte var något att göra mer än att vänta till den 23 och komma dit så de fick se vad som hänt om det finns något liv då eller inte. Och när jag hörde första gången med BM i onsdags sa hon att vi kunde vänta en mens om det inte stämde och börja om igen. Igår sa hon att vi måste vänta till oktober. O K T O B E R !!!!!!! Nä det klarar jag inte. Jag har gråtit hela dagen än så länge idag. JAg bara kan inte hjälpa det. Jag vill inte vänta till oktober. Vi har inte varit gravida detta är min mens. JAG är så besviken på dem att vi inte bara kunde vänta och se om mensen dök upp några dagar.. så sen är den inte ändå, ca 6 dagar... 

Varför kan jag inte bara börja om om 23 dagar igen? Eller köra korta varianten om ni inte den långa kanske funka på mig eftersom ingen mens kom? Vad ska vi göra? Vad ska vi tro? Är det någon av er där ute som har några erfarenheter av något missfall eller liknade? Ska vi vänta eller ta ett gravtest imorgon och försöka ringa på måndag och be dem kolla om vi kan starta så fort som möjligt? Om det visar negativt imorgon måste det vara så att hormonerna plussa på stickorna, inte jag. Visar det positivt kan det vara ett missfall. Jag vet att man kan ha mens under graviditeten men inte så här stora blödningar tror jag....?
Någon som går privat som kan rekomendera att göra det i sommar? Jag är fullt medveten om en stor kostnad men det är hellre något jag tar än ett halvårs väntan till.

Jag är så himla tacksam för alla era åsikter snälla ni som läser detta inlägg kommentera er åsikt om detta. Jag behöver allt jag kan få just nu. Och ni vänner som läser, jag orkar inte prata om detta IRL jag vill bara att det ska vara som vanligt igen. Så bara låt det vara så länge i alla fall.