Imorgon
Det är tänkt att vi ska åka till mamma o pappa imorgon för att berätta innan mannen sticker i helgen och jag går på semester. Det känns bra. Då vet de varför jag mår som jag gör. Jag hade velat ha med en bild på smulan men vi får väl rita något, om vi nu inte får komma dit i veckan såklart då kan vi ju åka dit på torsdag i stället! Samtidigt som jag så gärna vill se ett litet hjärta ticka så är jag så rädd att inget ska synas på VUL men jag hoppas allt ser bra ut och att smulan mår bra där inne! Jag är idag 6+4 så något borde de se. Sedan vet man inte om man flyttas heller! Kan va skönt att veta i så fall. Har vi ingen bild med oss får vi se hur vi ska lägga upp det hela känns ju som att planera ett helt frieri :D
Ja visst är det svårt att veta hur man ska säga? :) Man vill ju göra det på ett roligt sätt, eftersom det är en stund som man alltid kommer minnas.
Till min mamma hade vi köpt en fylla-i-bok som heter "Till mitt barnbarn". På den satte vi en hjärt-formad lapp där det stod "Hej Mormor! Nu får du börja skriva min bok för i mars kommer jag!" Det var ganska roligt. :)
Till pappa så satte vi oss ner och käka lunch och jag frågade lite demonstrativt Lucy vilka dessertostar jag kunde äta. När hon pekade på grönmögeln och blåmögeln och sa att jag inte skulle äta dem frågade pappas fru om jag var allergisk. "Nej då" sa jag "men det är inte så bra för bebisen i magen".
Det var också effektfullt. ;)
Lycka till! Hur ni än gör kommer det bli minnesvärt.
