Laddar

Då har jag laddat upp inför morgondagen. Vi hörs då!


12 timmar....

...kvar tills det smäller. Om jag börjar bli nervös nu, vad är jag inte då imorgon!? Men jag har ändå positiva tankar. Jag längtar så efter att få se ett alldeles eget starkt och fint plus. Vårat. Något vi kämpat för. Men nu får vi ta en dag i taget och lyckas vi inte första gången så kanske andra eller tredje :) Vi får försöka hålla modet uppe. Jag hoppas det är lindrigt så jag vågar ta sprutorna själv sedan.

Blev lite orolig idag. Min chef sa till mig att jag ev måste åka till stockholm för en liten snabbis utbildning inom två veckor. Hur tänkte han där? Vi går snart live med nya företaget och det kommer sådanahär saker nu? NEJ jag har inte tid med sånt där! Vem ska då hälpa mig, kommer ju dö om jag ska sova på något hotell och va ännu mer bitter om jag nu blir det. Nä vi får se. Kanske finns det en lösning. Kanske inte. Då måste jag berätta...

Dessa tolv timmar. Undra om jag kommer sova något..


Kollegan.

Vi är ju ett par kollegor som jobbar ihop, en ganska liten avdelning där vi delar med oss av det mesta. Vi har fått tillökning och allt är superbra! Vi är ett gott gäng där ingen är bitter heller utan allt flyter på. Och så var det det där med att berätta om IVFen. Jag har valt att vara tyst om det, tills nu. Jag har varit ute på en liten kort lunchpromenad med en av kollegorna och där med berättat för henne vad som komma skall. Varför jag inte kanske kommer kunna vara med på mässan vi ska ha v 21 och att jag imorgon börjar ta sprutor och kanske där med får ett risigt humör, vad vet jag. Det är på allvar nu och snart igång så det känns väldigt skönt att jag berättade. Jag kände mig modig. Men ändå hade jag lite gråt i halsen. Det kommer bli bra detta. Jag känner mig redo och det är skönt att ha någon att prata med även på jobbet ifall det skulle vara något.
Jag vet inte hur jag tänker om att berätta för de andra, eller iaf för chefen. Ska man berätta nu, det är ju ändå minst 4 dagar till som jag behöver åka ner till göteborg så han inte undrar vad man sysslar med. Eller ska man vänta tills v 20, eller kanske tills man får + eller -.. Jag vet inte. Vi får se, det kommer när det kommer.

Idag går tankarna till J som börjar spraya idag, spännande :)


hormoner

Som vanligt försvann mitt inlägg.. Är kanske inte blogg så bra att ha? Vad ska man ha?
Jag har i alla fall sjukt mycket hormoner i kroppen.. Jag vill äta hela tiden. Helst kakor. Jag bakar mer än vanligt nästan varannan dag... Sen smakar jag o sen fryser jag in, tar med till jobben eller så ger jag bort det. Min nya drog är kiviks pärondryck. Jag är ovanlig trött hela tiden. Jag sover gärna länge, vilket jag ADLRIG gör annars. Man kan nästan tro jag är gravid. Men hur ska det bli sen om det redan är såhär nu? Knasigt. Kanske har det varit för att jag haft ÄL. Eller för att starten närmar sig och jag är nervös. Kanske blir det tillochmed bättre av att få mer hormoner? Vi får se. Snart är det dax. En dag kvar. Jag måste ringa BM imorgon fö en sista koll på att allt blir rätt. Kommer få gå upp mycket tidigare än vanligt, just för att också samla mod för det måste ske direkt eftersom mannen måste till jobbet. Men vi kommer fixa detta. Det vet jag. Du och jag.


ooh

Nu är det bara helgen som säkerligen kommer gå SÅ fort. Sen är det måndag. Det innebär att den natten från måndag till tisdag kommer jag säkert va skit nervös och inte kunna sova, men vad gör det när det är då hela processen börjar! Det är så roligt att jag har lite koll på några som börjar samtidigt som mig.. någon dag emellan bara. Vad gör man utan familjeliv.se? Jag hade nog gått under av frågor och funderingar.. Fast jag kan ändå inte låta bli att tänka på när BM sa i tisdags att man verkligen INTE ska läsa på nätet om vad andra skriver.
Men man kan väl läsa iaf ;)

Trevlig helg!


Försvunnet inlägg + besök!

Jag skrev ett låångt och djupt inlägg i måndags.. Mend et försvann. Kanske va lika bra för de va rätt deprimerande när jag tänker efter... Jag hade en svacka. Bröd ihop totalt.. Vad ville jag? Va jag redo? Vad ska hända? Ja jag hade väldigt mycket negativa tankar... Men nu är jag på spåret igen! Och glad! Fast nervös.

Igår va vi på Sahlgrenska och hade en liten träff om sprutor och annat. Jag va SJUKT nervös över hur sprutan skulle se ut som jag ska få ta och börja med nu nästa vecka.. Men jag kan andas ut. Den va inte alls stor och spetsen va som spetsen på pennan :) Vi fick aldrig testa den på mig, men man fick prova dra upp och känna på allt. Mannen kommer fixa detta galant, ingen tvekan. Jag kände även med att ja, det kan hända att jag också fixar det sen när vi kommit igång på riktigt! Mannen kan hjälpa mig på morgonen då jag nog kommer va sjukt trött med men på kvällen kanske han har sin träning och jag behöver ta den så kanske fixar jag det iaf!
Vi fick med oss en liten snygg nessesär hem full med sprutor o spetsar och kanyler. Great!
Vad tycker ni om era sprutor ni som har sprutat? Det sköna med sprutan är att man bara behöver ta morgon och kväll och inget vid lunchen. Sen har vi fyllt i dagboken lite mer om sprutningar, blodprov och pratat om ultraljud. Ju närmare vi kommer desto mer frågor kommer komma igen om allt de där med ÄP o läkemedel.
Nästa steg jag kommer ha kontakt med dem är den 2/5 då de ska ringa o checka av om mensen kommit och är som den ska.

Hade såklart en lapp med andra frågor också såsom samlag under tiden, morfin o stesolid vid ÄP, äta före ÄP, vitaminer, zink för mannen, osv... Fick väldigt bra svar iaf hon va så himla trevlig!! Minns inte riktigt namnet nu men efternamnet var Borg eller Berg. Lite äldre var hon.

Har också funderat mer och mer på det här med att berätta på jobbet. För var dag känner jag starkare för att vilja berätta för en av kollegorna, så jag har någon att prata med och kanske få ut ett o annat till. Hon är lite äldre än mig och har två barn själv som är runt 10, vilket också underlättar att hon faktiskt gått igenom två graviditeter och kanske kan komma med ett och annat tips sedan om så blir fallet för mig med.

Känns nu när jag skriver att jag är på bättre humör i alla fall. Mannen va bra orolig och trodde inte jag ville längre. Men hej o hå här kommer vi!!


Helt sjukt kul !

Att börja dagen med att läsa i min fina väns blogg att deras möte gick hur bra som helst och att hon börjar spraya EN dag innan mig! Det är sjukt! Och så roligt! Jag är så glad att ni fick börja så tidigt jag trodde nästan ni skulle få vänta lite med ååh vad jag jag blev nu, Det innebär att vi kommer följas åt hela resan! Förutom att du ska spraya och jag ska spruta så blir allt nästan samtidigt, beroende på blåsorna då..
All lycka till er J <3 We can do it!

Tjohoo vilken bra dag nu längtar jag så! (som om ni inte redan visste det...)
11 dagar kvar (men vem räknar ;)...) tills jag vaknar upp nästa morgon och ska börja med sticken. Äntligen!



13..

nu är det bara 13 dagar kvar sen är det dax.. Jag måste dock verkligen kika upp med dem på tisdag hur det är med tider osv. Eftersom min man ska sköta sprutorna så kan det vara lämpligt att det är ex 6.30 och 18.30 det bara måste passa in på morgonen och sen måste det passas in på hans träningar med. Annars får mamma lite att göra på kvällarna när inte han är tillgänglig ;) Eller så går det så bra att jag kan fixa det själv sen! Vi får väl se. Jag börjar mer och mer tro på oss, något slags mod börjar krypa fram och jag börjar faktiskt förstå vad vi gör och vad som hända skall. Jag tror inte riktigt jag har förstått allt innan, men nu klarnar det för mig.

Nervös.
Spänd.
Förväntansfull.
Full med hopp.

Thats me!


Nedräkning

Jösses vad tiden rinner iväg! Det är så underbart! Jag fyller dagarna med jobb, fina kollegor som lättar upp allt och mycket skratt blir det. Försöker fylla tiden med vänner, leenden och solsken! Mycket kramar och pussar. Jag har börjat om känns det som. Jag har bytt liv. Fått nya uppfattningar. Kan det bara vända såhär eller är det vårkänslor som spökar? Jag känner mig lycklig! Vi kanske är på väg att bli gravida!! Jag har nog inte förstått ännu vad det är som ska ske. Men vad som än händer, har jag nu börjat nedräkningen... Imorgon om en vecka ska vi till Sahlgrenska och sen efter en vecka till så börjar det. Jag kommer inte ens kunna sova tror jag natten till den 17de. Det kommer pirra hela tiden. Jag kommer vara nervös över vad jag kommer känna och hur jag kommer må - reagera. Nervös inför smärta. Men jag vet att min fina make kommer göra detta utan problem! Jag litar på dig fullt ut mitt hjärta, mitt allt.

Tack för era fina kommentarer och ert stöd med. Vad vore man utan några som går igenom samma process? Det gör så mycket att bara få veta att det finns faktiskt fler som delar samma tankar som jag.


Fjärilar..

Shit! Bara sådär fick jag massa tankar om vad som komma skall! Jag har tusen fjärilar i magen nu! Nervös! Tänk att lilla jag ska genomgå en så stor process. Orkar man? Hur ska det bli sen? Jag har tagit det mesta med en nypa "det löser sig" och "det händer när det händer" typ. Ja klart det är så, men nu är vi nära! Istället för att bara få känna att man blir gravid efter sexet o låta det växa fram ska vi nu få denna process som kommer bli sjukt nervös men ändå spännande. Dagarna springer iväg och snart är det dax. Inte länge sen vi satt där på info mötet och va skit nervösa själar som höll varann stenhårt med svettiga händer... Nu är vi snart här.

Just nu längtar jag mer än något efter tionde april så vi kan få lite mer information om allt. Ända sen jag fick byta sprayen mot sprutor har jag ingen aning om vilken det är eller hur man ska göra. Jag vet bara att allt ligger redo i kylen för oss bara att sätta igång. En månad med sprutor. Det kommer vara så värt det, hoppas jag.


Nu så!

Igår kom mensen! Jag tror det är första gången jag är lycklig över att den kom... Jag trodde den va några dagar sen, men när jag kika i min IVF dagbok så va det beräknade datumet 25/3 så en dag bara senare startar vi än beräknat! Känns jätte skönt. Dock börjar jag bli sjukt nervös. Jag fattar inte att det har gått så här fort! Nu är det möte den 10 och sen börjar vi den 17 och jag tror min man är lika nervös som jag. Fast det är väl mest för att man inte vet hur det kommer bli, vad man känner, alla sprutor och självklart om vi lyckas. Men vi är ändå fullt medvetna om att det kan ske, och det kan bli pannkaka.. Vi tar det som det kommer. Nu har vi tre försök.

Hur går det för er andra där ute?
Väldigt roligt att se att det finns ett par läsare som följer ni får gärma lämna spår så att jag kan kika till er också, eller vet vilka ni är åtminstone :)


Äntligen..

Äntligen börjar det närma sig. Bör väl få mensen här nu vilken dag som helst! Sen är det bara börja räkna 23 dagar neråt... Känns väldigt nervöst jag kan inte fatta att vi redan är här snart! Vad kommer hända? Kommer vi få en jul iår med en bebismage? Jag önskar mig bara det i julklapp sen kan allt kvitta!
Jag börjar bli mest nervös inför alla sprutor. Tänk jag hatar sprutor... Men nu ska jag ta i en månad!? Kommer gå bra. Det måste det. Min fina vän börja igår med sin spray, önskar dem all lycka <3
Jag har kommit över det där "avundsjukstadiet" nu. Allt blir som det är tänkt för alla och det får man acceptera.

Jag har funderat mer och mer på det här med att berätta på jobbet, fått fina nya kollegor nu också väldigt spännande. Men när info mötet har varit den 10 april så ska jag se vem jag kan börja att berätta för. Känns nog bra att ha gjort det så någon vet vad man far iväg på.

Må gott i vårsolen!

Mobilen

Testar lite från mobilen. Igår fick vi tillbaka resultat från sahlgrenska att kromosomprovet såg bra ut :) såå skönt! Nu är det bara tuta och köra! Hade ägglossning i dagarna men vi har inte setts och haft tid till sex så typiskt! Ny inväntar vi mensen är väl tio dagar kvar typ sen vänta ytterligare tjugotre dagar sen smäller det! Ha en fin kväll!


Kraft

Jag försöker ta in så mycket som möjligt nu när solek skiner, gamla vänner tar upp kontakt och livet leker. Våren är på väg och det känns så himla bra! Jag samlar kraft nu, för jag börjar bli riktigt nervös inför allt, det är inte lång tid kvar nu. snart en månad tills jag ska börja med sprutorna nu. Jag hoppas att om ett år när jag läser detta kan jag tänka tillbaka på vilken längtan jag hade tills vår baby kommer! För den kommer, snart! Tänk vilken dröm, att få vara gravid sommar, höst och vinter för att sedan när våren kommer och solen börjar värma att få ett mirakel till oss <3 Längtan är stor nu.

Igår satt vi och diskutera lite om alla sprutor hur det ska gå och när man ska berätta på jobbet? Hur tänker ni? Jag tänker att jag ska berätta för min kollega som jag står rätt nära här och litar på fullt ut, kanske lagom om någon månad när vi ska börja behandlingen. Det blir tufft annars tror jag om ingen får veta något här, eftersom man inte heller vet om man bli borta någon dag om man inte känner sig helt okej osv. De vet bara att vi har fått lite dåliga provsvar oså.. Men inte mer. De tror säkert att jag är sjuk haha så kommer de tycka ett detta är väl "inget". Men jag är glad att jag har fast jobb. Och alla här har ju barn av de som jobbar här idag, så de borde väl förstå i alla fall.

Ibland ångrar jag att jag ens har berättat för någon, och ibland vill jag bara berätta för alla. Det vore så enkelt. Men det är liksom något som hindrar? Det är svårt det där. Det är ett ämne som är så vanligt, men ändå något som ingen pratar om. Det blir som det blir och man berättar för de man känner för. Så får det va :)

Segt på jobbet idag, jag är ensam. Men lika bra att sätta lite fart med något som ligger o skräpar så jag kan gå hem lite tidigare idag och baka en kaka tills min gamla fina vän kommer på en fika!


(avunds)Sjuk.

Jag är sjuk. Väldigt onödigt tycker jag. Men tur i oturen är väl att jag varit sjuk nu och inte om någon månad sådär lagom tills allt börjar! Då vill man inte ha något knas i kroppen som kan förstöra för oss på vår resa. Speciellt inte mannen heller, då vet man inte hur friska simmarna kommer att vara. Jisses vad jag längtar nu. Jag längtar så jag spricker snart! Har inte kunnat hämta resten av mina mediciner ännu pga att jag legat hemma.. Men idag så ska jag hämta det sista blir spännande att se hur sprutorna och allt ser ut. Så är det bara snart en månad kvar till infobesöket om allt, så kul blir det väl inte att bli stucken osv! Men ändå, det kommer bli så bra.
Men jag måste erkänna, att jag är väldigt avis idag. Min bästa vän ni vet som ska göra samma sak typ exakt samtidigt! Hon börjar spraya den 22 nu mars, så ungefär en månad innan oss. Jag är jätte glad att de fick börja nu istället för hösten osv.. Men ändå är det något i mitt lilla hjärta som gör mig så avis. Jag vill ju också börja nu. Inte om en månad. Nu. Men det smälter väl in detta också.
Jag får lite mer tid på mig att förlora något kg till så jag får väl se det positiva i allt i alla fall.

Hoppas ni får en fin vår helg!

Humf..

Idag har jag en sån där dag jag bara är avis på allt och alla som har barn, ska ha barn osv... Jag vill också ha min lilla egna familj att hålla om o mysa med när dagarna går. Jag vill också ha den där känslan av gravidmagen. Precis som jag såg på kollegan när vi åt lunch idag. Hon som är tidigt gången, men hon lyser ändå på något sätt. Hur ska det gå sedan när magen växer? Jag hoppas när hennes mage börjar synas mer att jag också har ett liv i magen som jag kan prata om. Och stryka fint över magen. Lyckan.

Jag längtar verkligen idag.

Glädje!

Mitt i allt lite mer mörker så kom ljuset. Jag vet inte om jag har nämnt att min bästa vän och hennes sambo är i samma sits som oss. Vilket är jätte skönt, att få ha någon nära att dela detta med, både tankar och upplevelser. När vi hade fått en tid blev hon väldigt ledsen för att de fick vänta ända till hösten, trots att deras info möte var en vecka innan oss. Jag tog det hårt också, men inget var ju mitt fel ändå. Men jag kunde inte låta bli att känna med henne. Jag själv skulle också bli ledsen. Av längtan. Men nära som vi är kunde vi ändå prata om allt osv. vi ska ju ändå förr eller senare genomgå samma sak. Deras tid hade skjutits upp pga av kompletterande undersökningar osv. Men nu har de tider för det med. Skönt!
Visst kan det också vara jobbigt att ha någon så nära vän för man vet ju aldrig. Om det tar sog för oss blir det jobbigt för henne, och tvärt om... Jag skulle tycka det va väldigt svårt att vara nära o prata om saker kanske. Jag vet inte. Samtidigt skulle man vara såå glad för dem såklart <3 Det kommer gå bra.

Men lyckan idag blev total. Det gjorde min dag! Min vän ringde mig på jobbet här och sa att hon ringt Sahlgrenska för att kika lite med dem om ett par saker. Då hade de sagt till henne att hon ska ringa dem i mars när mensen kommer och sedan beräkna ÄP i v 23!! Jösses! Vilken lycka. Jag kan bara tänka mig hur det är hemma hos dem nu när hon har berättat för hennes sambo.. Jag är så glad! Från att få besked om att få tid till hösten och så får man en tid ganska snart. Underbart!

Nu ska jag gå och träna och fortsätta denna dag med ett stooort leende :)


Svar till emelie: Jag är 26 år (27 i okt) och min man är ett år yngre. Hoppas det kommer gå bra med pregotime för er! kram!

nybesök

Nu har det gått någon vecka sedan vårt allra första nybesök på Sahlgrenska i Göteborg. Det var så spännande och pirrigt. Och såklart nervöst! Men allt gick så bra.
Först kom vi dit på morgonen och fick lämna spermaprov 07.30 som de kunde titta på tills vårat riktiga besökstid var. Åkte till ikea och kika lite i väntan på tiden. Vi fick först träffa en läkare, och i vårt fall fick vi träffa en professor! Väldigt trevlig var hon. Vi fick lämna in våra lappar som vi fyllt i hemma och berätta lite om oss själva. Vi är i ganska ung ålder än och friska människor så allt såg väldit bra ut. Utom då mannens sperma. Den är av lite dålig kvalité och har inte så många simmare. Men hon sa ändå de magsika orden

"Det finns fortffarande en chans att ni blir gravida själva."

Oj vilka ord. Chans. Det finns en chans! Helt underbart.
Jag fick också göra en undersökning och jag hade fina äggblåsor på varje sida och allt såg bra ut där inne med för ett litet liv att växa. Fick en förfrågan om att vara med i utvecklingen av IVF behandling genom att fylla i en lapp om man kan tänka sig att låga äggen gro i ett värmeskåp utan att de tas ut och kikar i mikroskåp. I stället tar dom en kamera och kikar ner till äggen så att de inte behöver tas ut ifrån värmen. Det skrev vi på så jag hoppas nästan lite att vi får vara med om det, jag tror stenhårt på det!
Det va inte så mycket mer att prata om med läkaren. Några små frågor hit och dit sedan fick vi vänta på tiden med barnmorskan.

Barnmorskan vi fick träffa va väldigt trevlig. Hon gjorde upp en plan med hur det skulle se ut på schemat i år. Jag och min man hade ställt in oss på att få komma tillbaka till hösten när de har första tiderna för oss. Men ack så fel jag hade! Jag ska invänta min mens i mars och börja med nedreglering på CD 23!
Hjälp! Jag som nästan hade sett fram emot att ha sommaren fri och försöka bli gravida själva! Haha vad det kan vändas. Nu längtar jag mer än någonsin tills det ska bli mens i mars och börja sprayning i april!
Jag kommer få en näs spray att använda 3 gånger om dagen i vardera näsborre. Jag gillar inte detta alls, men har också fått för mig att när man gör långa metoden så blir det hela mycket bättre! Kanske, kanske inte. Jag hoppas i alla fall på ett plus i maj oavsett! Allt detta nya som kommer att hända innebär så mycket. Och alla dessa hormoner... Hur kommer man känna? Biverkningar? Jobbet? Hemmet? Det är tur jag har en man som stöttar till 100% och en familj som alltid finns där.
Efter Sprayningen ska jag börja med sprutor. Som är som insulinsprutor. Jag ska på en träff dit 2/5 och gå igenom hur allt fungerar. Jag hoppas mannen kan följa med så att han kan hjälpa mig med detta, då jag inte är så bra på sprutor.... Känner mig svimfärdig redan haha! Annars får det bli som det blir. Det ska nog gå bra.
Kommer ta sprutorna ett tag, sedan ÄL spruta också, tills det äntligen kommer vara dax för ÄP!
V 20 är det bokat. preliminärt i alla fall. Man vet ju aldrig med mensen!
Det är jag mest nervös för. Ingreppet. Morfin. Nålar. Bedövningar. Smärta.... Tur att det inte tar så himla lång tid. Jag menar hur ska jag klara av att föda barn om jag inte klarar av detta? ;)


Vi hörs snart igen om mera tankar och vad som händer.

Nu börjar resan

Hej på er!

Nu börjar vår stora resa. Nästa vecka drar allt igång. På riktigt. Vi ska på vårat första ny besök på Sahlgrenska för att sätta igång med behandling av IVF/ICSI. Det är pirrigt. Jag är rädd för mycket, men bara att få sätta igång ska bli så skönt! Rädsla blandat med lycka tror jag det kommer bli mycket av. Och spänning.
Jag hoppas någon mer läser som är i samma situation, kanske kan vi bolla lite tankar och stötta varandra. Det är mycket tankar om att inte lyckas osv. Men föröker skjuta bort detta då också detta faktiskt kan påverka resultatet, är kropp och själ bra så tror jag att allt kommer att bli toppen.
Nog väntan till första besöket nu som känns lång. Man har så mycket frågor så sedan hoppas jag se mycket klarare. Vad vi kommer få för behandling och hur lång tid det kommer att ta.
Vi ses igen efter vårat nybesök, om inte innan!

Tänk att till nästa jul kanske vi har en bebis på gång! Mysig tanke.


Nyare inlägg
RSS 2.0