barnviasahlgrenska

Igår va jag på ett träningspass, så skönt! Men det va ett tag sen nu. Efter jag varit sjuk har jag inte varit kry alls, snuva hit o rinnande ögon dit.. Men äntligen är det igång igen! Har nästa pass bokat på söndag men jag hoppas det kan bli något mer innan dess, beror på öppetider i påsken. Tänk att det redan är påsk, tiden går så fort jag tyckte nyss det var jul! Men det gör absolut inget. Men idag är jag så trött. Jag gick upp rätt sent mot annars men det gick det också, men ikväll blir det tidigt i säng. Skönt att det är som en torsdag idag och snart lite lång helg! Ikväll kommer min söta systerdotter till oss, vi ska bara mysa ikväll o spela tvspel som hon älskar ;) Hon är riktigt duktig med! Det ska bli mysigt. Mannen är iväg på match med fotbollen så vad passar inte bättre då än en liten tjejkväll!

Ska försöka få tag på dem på Sahlgrenska idag o höra lite om vad vi behöver förbereda oss på till tisdag och om jag ska ta med något av det jag hämtat ut. Jag har förberett en himla massa frågor som dyker upp så det är väl bara börja rabbla upp från listan när vi är där! Haha de kommer säkert skratta åt mig..

Hoppas det går bra för er alla, jag blir så glad när jag läser era bloggar om att ni får se hjärtslag och små "bönor" i magen. Jag längtar.

Jag hatar känslor, samtidigt som jag älskar det. När det spritter i kroppen och man är så glad över allt. Sen kommer de mörka stunderna när man bara inte önska att man fanns. Kanske inte riktigt så djupt men ändå. Igår hade jag en blandad känslodag tror jag. Mycket på jobbet som gör mig lite halvt stressad, men ändå har jag super kul så det är som det är där. Vi håller på med nytt företag och allt är spännande, men samtidigt vet man inte vart man har allt, eller vad jag kommer syssla med här om 2 månader? Jag hoppas bara jag är kvar.
Sen har jag funderat så himla mycket på sista tiden om mina vänner. Vilka är mina vänner? Riktiga vänner? Vem kan jag egentligen dela mina hemligheter med? Vem ska jag välja att berätta om våran resa när vi sätter igång? Vilka kommer verkligen att bry sig? Jag umgås inte med någon direkt längre. Bara en ordentligt och det är min bästa vän som går igenom samma resa ni vet. Det är skönt att ha någon, men ändå känner jag ibland att det känns som en konkurrent? Jag vet inte, det är nog bara lite avundssjuka som ni vet och spänning blandat med en stor kopp av rädsla. Det kommer gå bra, för oss båda <3

Jag saknar verkligen vissa vänner. Jag saknar att bara åka hem till någon o kolla på tv o prata skit. Ta en fika eller laga mat tillsammans och bara va. Det saknar jag som tusan. Och att träffa vänner många på samma gång, inte festa, men umgås. Spela lite spel osv.. Tjejkvällar. Jag vill verkligen komma igång med det igen, men hur? Hur drar man igång sådant igen? Eller kommer det sedan, när man är gravid? När alla helt plötsligt kommer vilja hänga med en? Det är så fel! Varför vill de inte vara med mig nu? För att jag inte dricker alkohol? Inte orkar va ute halva nätterna? Inte vill kasta pengar på massa onödigt? Inte dricker kaffe? Äter ute? Alltså jag fattar inte problemet. Det kom mer och mer till mina tankar igår när vi va på fika hos en gammal mycket underbar vän.
Vi fick också veta att de skulle ha bebis! Så mysigt! Först tänkte jag shit vad jobbigt detta kommer bli.. En kväll när man bara kommer vilja åka hem.... Men det gick så bra, jag blev supertaggad till allt och jag ville bara också berätta om att vi faktiskt också snart kommer ha en liten att pyssla om, och ha en mage som växer sådär mysigt och bara prata om hur dåligt man mår och hur jobbigt allt är haha :) Jag längtar såå mycket! Jag ville säga massa saker, men jag slöt mig. Min man tyckte också det gick bra, han tyckte hon va så fin med magen vilket han bara längtar efter att jag har också snart. Hoppas vi. Nä, vi vet. Snart är vi också gravida.

Jag ska ta tag i mina vänner, åka runt och hälsa på, fixa hemma massa o bjuda hem vänner, ha party kanske av något slag typ ljudparty eller tupperware. Skratta och visa känslor. Få närhet från vanskap.
Jag skulle med vilja ha vänner att åka o hälsa på lite längre bort. Som inte behöver festa så fort man kommer utan bara hänga läga käk shoppa o snacka.

Jag saknar någon som ringer till mig och frågar hur jag mår. Eller bara ringer på dörren. Vad hände?


Nä nog om känslor! Nu inväntar jag slutet av dagen för att hämta sprutorna (som jag skulle gjort i måndags men hann inte) så imorgon blir det nog ett inlägg om vad jag kommer ha för behandlingar!
Hoppas ni mår bra!

Ja nu kan man tro att våren är på väg! Vi får väl se! Kommer säkert något bakslag med snö men det får vi hoppas ger med sig fort i så fall. Helt fantastiskt vilka fina dagar vi har fått! Tråkigt nog kunde jag ju inte gå ut mycket av tiden pga sjukdom men är mycket piggare så igår blev det lång promenad med en vän och ikväll lär det bli detsamma! Solen håller sig dock inte framme så länge men kanske lite värmande strålar får jag på cykeln hem. Mina fina kollegor laga min cykel idag underbart! Jag kunde inte växla så det va trögt imorse... ;)

Idag ska jag gå till apoteket och hämta ut mina sista mediciner, har gonal-f sprutan kvar och den jag ska ta istället för sprayen. Jag vet inte vad allt har kostat sammanlagt ännu så jag återkommer med det! Men det är ett par tusenlappar i alla fall. Det får man räkna med. Så tråkigt tycker jag, som om det inte är nog att man måste gå igenom detta liksom... Jaja all in!

Ang din fråga Emelie så nej jag har inte blivit vaccinerad mot något nu innan IVF drar igång. Däremot blev jag vaccinerad mot det när jag var liten, kanske va det så att inte du hade fått den sprutan? Jag hoppas det kommer gå bra för er och förstår att det blev extra motigt nu att vänta ännu längre. kram!

Keep shining <3

Nu är jag verkligen på gång! Igår hade jag kost möte på gymmet om hur jag skall äta för att komma i form. Vi kunde prata hur länge som helst... Så tråkigt att just denna underbara människa ska sluta! I alla fall så ska jag undvika sötsaker såklart, i alla former. Men ja jag kommer unna mig fika på helgerna eftersom jag älskar att baka ;) Det kommer inte ätas någon form av pasta, ris eller potatis. Och inte heller bröd.
Mer ägg, kött, grönsaker och sallad! En knytnäve kött en knytnäve grova grönsaker och en handflata vattniga grönsaker. Inte längre än 4 timmars mellanrum mellan måltiderna. Just nu kör jag 3 svettiga pass i veckan på gymmet och minst 30 minuters promenad varje dag. Min man är med mig och jag ska lyckas.
Jag har satt ett första mål och det är att gå ner 3kg tills vi ska sätta igång med sprutorna vilket är kring den 19 april (eftersom mensen varit sen tre dagar). Hur många cm jag ska ha som målsättning att minska vet jag inte än, men runt magen ska jag nog ha som mål med 2 cm i alla fall. Realistiskt?

Annars känns allt toppen. Jag är så nöjd med livet. Jag har så mycket vårkänslor som bara sprudlar i mig! I går när vi handla va jag på apoteket och skulle hämta ut alla sprutor..  Jösses vad dyrt det är... Men så värt det. De hade inte sprutorna hemma men de kan hämtas imorgon så jag fick ut vaginalkapslarna och gelen så länge.
Känns galet spännande.. Jag tror att just för min del var det skönt att ha lite tid på sig innan allt börja, så det hann lägga sig lite och att vi hinner förbereda oss mer. Så ja vad kan vara bättre just nu!

Våren är här!

Idag är jag inte stark. Varit med om massa lek på kalas i helgen och det innebar också mycket träning! Tävlar man så måste man gå in för det, trots att mitt lag hamna sist.. Och igår var jag på gymmet i vanlig ordning och körde ett riktigt bra easyline pass! Så idag har jag träningsvärk högt och lågt och överallt.
Och en så grym smärta i ryggen! Vet inte om jag sträckt mig eller något liknande. Eller sovit konstigt. Men detta är väl bara en bråkdel av vad man kanske kommer att känna sedan, när man har en liten i magen.
Jösses vad jag längtar när man tänker på det. Mer och mer.

Annars har helgen varit bra, tiden går lika fort som vanligt. Jag inväntar just nu min mens som bör komma vilken sekund som helst och om den inte kommer idag så lär den komma imorgon. Då inser jag att det är bara 1!! månad kvar tills min mars mens kommer och där efter ska jag räkna mina 23 dagar och börja spruta. Det närmar sig verkligen med stormsteg...

En kollega till mig berätta här för hennes chef förra veckan att hon va gravid. Lite tidigt att berätta tyckte vi då hon inte är mer än v 8.. Men visst är det bra för arbetsgivaren! Så han hinner planera lite. Men ändå. Tänk om liksom... Jätte kul för dem iaf. Fast jag är avis. Jätte avis.... Har ju en annan kollega med som håller på med sin IVF jag tror test dagen snart är kommen. Jätte spännande. Men också jobbigt. Och taggande.
Haha vad mycket blandade känslor man har ??

Hoppas ni haft en fin helg!

God morgon efter en helt underbar helg! Jag har verkligen njutit! Vi har haft besök hemma och vi vela in i det sista om vi skulle berätta för svärmor om allt. Vi valde att inte berätta. Det räcker med att vi faktiskt kan öppna oss båda två för min mamma (som bor där vi bor det gör inte hans familj) och inte ta risken att några andra får veta något. Vi har umgåtts, myst runt på stan och varit på blomsterhandeln och köpt massa fina blommor och växter och krukor som nu pryder våra fina fönster.. På tal om fönster måste de tvättas snarast! ;)
Det kändes som vår igår. Vår med snöstänk. Så underbart. Det får mig att inse att vi närmar oss ett steg varje dag som går nu till vår dag är kommen. Jag längtar såå. Tiden går fort, det gör den så man kan inte klaga på att vi aldrig kommer dit för vi är närmare än vi tror.
Det är svårt med tid. Man måste ha tålamod. Ibland vill man ha som en stor kalender på väggen så att man kan dra av en lapp för varje dag som går, men hur "stressande" och påfrestande skulle inte det vara, egentligen? Jag tror man skulle må sämre omedvetet. Bara räkna dagarna tror jag gör tiden långsammare.
Jag tycker det är perfekt som det är nu.

Inatt strax efter 00 fick en gammal god vän till mig en son. Vilken lycka! Han kommer bli en kanon bra pappa! Mamman umgicks jag med när jag var liten, men inte på länge nu har jag träffat henne. De verkar ha det så bra tillsammans så ett tillskott till familjen gjorde nog bara gott för dem :)

Tänk vänner, snart är det vår tur!

Jag har länge gjort det man inte egentligen får, eller rättaresagt ska göra när man är i längtan av bebis. Men jag kan inte hjälpa det, det är min stora svaghet! Shoppa.... Speciellt nu när det är på rea. Man kan få så mycket för ynga tio kronan eller tjugolappen. Visst kan man inte låta bli då? Vi har en låda hemma med lite kläder som vi köpt, lite rock´n roll kläder som bodys med kizz och ac/dc som man aldrig kan veta om det kommer igen?
Och på rea... Kosta skit och inget. Men jag menar vad är det som är så fel med det egentligen? En vacker dag vet jag ju att vi kommer få plocka upp och tvätta och göra iordning de små söta kläderna.. Och om inte så har vi fina presenter att ge bort till våra nära och kära som kommer vara i den sitsen.

Men just nu längtar jag så jag spricker snart efter att få göra iordning i vårat extra rum som bara står och väntar på att bli ett barnrum. Nya tapeter fick vi i höstas så nu är det bara inredning.
Och längtan av att få köpa en barnvagn. Bädda en liten säng. Köpa små söta blöjor...


Ni känner säkert igen er...

Emelie hade kommenterat igår och fråga mig om jag hade ätit pregotime? Svaret är nej. Det har jag inte och det ska jag inte göra heller. Jag är inte heller riktigt hemma på vad det är och varför man äter det?

Kunde väl berätta lite kort om bakgrunden. Jag sluta äta mina ppiller i juni -10 och hoppades på att det skulle ta sig lite längre fram, jag slutade för att kunna göra det i tid då man inte vet hur lång tid det tar heller att få barn efter att ha ätit det länge. Vi tänkte inte mer på varför det inte tog sig fort, eftersom det kan ta upp till ett år att bli gravid efter ppiller. men när ett år och lite till hade gått blev man frustrerad.. vi hade verkligen önskat oss ett mirakel i bröllopsgåva när vi gifte oss i juni året efter. Men i stället blev det ett samtal till kvinnokliniken och där efter vårt utredningsbesök fick vi veta att allt hos mig såg bra ut, men min man hade sperma av dålig kvallité.
Jag grät i flera dagar... Min största dröm i livet är att ha en stor familj, en dröm som kanske krossats? Hur blir det nu? Vad händer? Jag hade ingen aning om vad detta betydde. Jag fick beskedet på telefon på jobbet. Tur det va eftermiddag och jag snart skulle gå hem. Grät hela vägen hem och väl hemma berätta för mannen och det blev genast dålig stämning. Vi diskutera om vi ville ha en remiss till Sahlgrenska för IVF och diskussionen tog inte speciellt lång tid eftersom vi båda längtar. Men sedan har vi pratat mycket om det, läst osv. Och så mycket blir så mycket bättre efter första nybesöket så ni som väntar har något mycket gott framför er.
I allt detta är jag så lättad ändå att allt ser så bra ut hos mig. Jag va rädd för ett tag att det kanske va jag som hade något fel och att ett barn aldrig kunde växa i mig. Men tur, jag kan få gå med bebismage om vi lyckas.
Det bästa av allt på nybesöket var när läkaren sa de magiska orden ni vet. "chansen finns att ni lyckas själva". De orden kommer till mig varje dag nu. Så underbart bara att veta.

Fick förresten veta i tisdags att vi ska få göra ICSI alltså microinjektion. Spännande :) Jag längtar tills min mens kommer i mars nu så vi kan börja räkna ner dagarna...

Har läst ett par andra bloggar idag. Och visst är det skönt när man inser att man är många i samma sits? Som man inte trodde alls va möjligt. Man tror man är ensammast på jorden. Att det bara är vi som råkar ut för detta. Men så inser man att vi är flera hundra st som just nu är inne i denna sväng. Och visst är det fantastiskt att det går så mycket framåt i utvecklingen att vi kan få hjälp, istället för att kanske bli barnlösa.
Det är mycket tankar och funderingar som kommer upp när man är här. Och endel som är bra, endel som är jobbigt. Men att komma ihåg en sak - du är inte ensam.

Börjar bli tufft vissa dagar med alla frågor hit och dit.
-Varför dricker du inte, är du gravid?
-När kommer första barnet nu då?
-Jag trodde du gifte dig för att du va gravid blir det inte snart?
-Nu när ni bor i en stor trea kan väl en bebis sitta fint?

eller det värsta av allt..... när de som vet att man försöker kommer och säger
-Slappna av.
-Ha tålamod, det kommer.

Men JA vad tror ni vi har gjort de två senaste åren? Hade det gått som vi ville hade vi redan haft barn nu. Men jag förstår. Det är inte lätt för andra som inte hamnar här att förstå vad man går igenom.
Det är bara vi som vet. Som vår egna hemlighet som man önskar alla visste.


Nu ska jag drömma mig vidare, och invänta nästa v då jag får veta läkarens besked :)