barnviasahlgrenska

Vi är ju ett par kollegor som jobbar ihop, en ganska liten avdelning där vi delar med oss av det mesta. Vi har fått tillökning och allt är superbra! Vi är ett gott gäng där ingen är bitter heller utan allt flyter på. Och så var det det där med att berätta om IVFen. Jag har valt att vara tyst om det, tills nu. Jag har varit ute på en liten kort lunchpromenad med en av kollegorna och där med berättat för henne vad som komma skall. Varför jag inte kanske kommer kunna vara med på mässan vi ska ha v 21 och att jag imorgon börjar ta sprutor och kanske där med får ett risigt humör, vad vet jag. Det är på allvar nu och snart igång så det känns väldigt skönt att jag berättade. Jag kände mig modig. Men ändå hade jag lite gråt i halsen. Det kommer bli bra detta. Jag känner mig redo och det är skönt att ha någon att prata med även på jobbet ifall det skulle vara något.
Jag vet inte hur jag tänker om att berätta för de andra, eller iaf för chefen. Ska man berätta nu, det är ju ändå minst 4 dagar till som jag behöver åka ner till göteborg så han inte undrar vad man sysslar med. Eller ska man vänta tills v 20, eller kanske tills man får + eller -.. Jag vet inte. Vi får se, det kommer när det kommer.

Idag går tankarna till J som börjar spraya idag, spännande :)