barnviasahlgrenska

Ingen som har någon åsikt om detta? Bloggen har blivit läst över 20 gånger idag.. Är jätte tacksam för allt även om det bara är en åsikt om att vi ska gå vidare och vänta till oktober eller söka oss till någon annan klinik.

Vi har varit ute i stugan i eftermiddag. Försökt koppla av men har väldigt ont i nedre magen, som första dagen av mens ungefär. Men ja det är bara vänta och se vad som händer. Vi har pratat mycket om hur vi ska göra från här så vi får se helt enkelt. Vet bara att väntan till den 23 kommer bli låååång...

Ja det stämmer. Jag ljög för er. Jag har inte alls bloggtorka eller ingen lust att blogga. Det har varit det enda jag ville dessa dagar men jag har hållt emot tills jag visste vad som höll på att hända. Och jag vet att ni är några av mina nära vänner som läser och detta är inget jag vill prata om sedan, kan va bra för er att veta varför läget är som det är. Det börja i måndags när jag ringde till BM på Sahlgrenska och undrade lite vart min mens kunde tagit vägen. Hon rådde mig till att ta ett gravtest och se annars skulle vi avvakta till telefon tiden på onsdag och se vad vi kan göra. Sedan va det inget mer med det samtalen. Vem skulle tro på att jag skulle vara gravid, inte vi i alla fall. Men mycket riktigt när jag tar ett gravtest på tisdag morgon visar det "gravid 2-3 veckor". Håller på att dö!! Vad händer? Är det på riktigt? Är det hormonerna? Och självklart är det en röd dag vilket resulterar i att jag kan inte nå dem på Sahlgrenska, jag får ringa 1177 men de vet inte heller så mycket. Ringer Sahlgrenska växel får prata med en BM på gyn som säger att jag ska sluta med sprutorna omedelbart men jag kan ändå inte vara nöjd med svaret. Åker in till akuten på Ryhov i Jönk eftersom vi va hos syrran och jag ville bara be om ett blodprov för att se om det är sant, men nej jag får inte ta något blodprov får endast ta ett gravtest som ja återigen visar positivt. Sedan ringer 1177 upp mig igen och säger att de pratat med en läkare på gynakuten i skövde som råder mig att fortsätta tills jag pratar med Sahlgrenska. Jo just det gyn läkaren på Ryhov sa att jag skulle sluta. 2 mot 1 alltså. Fast jag sluta såklart inte. Jag tror inte på det. Jag har massa hormoner i kroppen så nej jag kan inte vara gravid. Det enda jag ville var att ta ett blodprov för att bekräfta att jag var gravid eller inte men ingenstans hjälpte de mig.
Onsdag morgon  kl tio i sju sätter vi oss i bilen och drar iväg till göteborg och Sahlgrenska. Tänker att jag måste ringa dem när de öppnar och jag måste få komma in o prata med någon och få ta det där himla blodprovet. Vi sitter i parkeringshuset och jag är i telefon kö in, samtidigt ringer min jobb telefon och det är dom. Jag prata ju in på telesvaret på tidagen så därav ringer de upp. Jag förklarar allt och säger att jag står i gbg och väntar på att bara få komma in och ta ett blodprov eller VUL för att se vad som händer. Jag har ju inte slutat med sprutorna. BM säger bara grattis! Det är bara sluta med sprutorna och komma på UL den 23 maj då du bör vara i v 8. Spontangravid alltså. Någon vecka innan vi börja behandlingen. MEN jag och min man får inte ihop det med när vi hade sex osv och jag tror fortfarande inte på att vi är/var gravida. Jag vet inte. Jag är sjukt rädd och besviken.
I torsdags läste jag lite på nätet och visst jag har lite symptom som stämmer in brösten och mensvärk osv. Men hittar också en sida där det står att fertilitetsmediciner faktiskt KAN påverka gravtest. Så varför ljög dem? Varför inte bara ta ett blodprov? -jag fattar inte. Det sista jag ville var att avbryta detta för att vi kanske var gravida... Jag har ingen ork att vänta mer. Jag är jätte glad om det har tagit sig, men fortfarande skeptisk. 4 gravtest har visat positivt.
Igår bröt jag ihop på lunchen. Rosa i trosan. Kom inte så mycket mer sedan men inatt.... Jag hade SÅ ont i magen så jag bara grät. JAg har haft stora blödningar. Ursäkta detaljer men lite gele aktigt och någon klump. Det kan vara så att vi var gravida och detta är ett missfall, eller så är det bara så att hormonerna spökade till allt så nu behagade mensen att komma. Det är och känns precis som vid mens. Jag ringde BM igår som sa att det inte var något att göra mer än att vänta till den 23 och komma dit så de fick se vad som hänt om det finns något liv då eller inte. Och när jag hörde första gången med BM i onsdags sa hon att vi kunde vänta en mens om det inte stämde och börja om igen. Igår sa hon att vi måste vänta till oktober. O K T O B E R !!!!!!! Nä det klarar jag inte. Jag har gråtit hela dagen än så länge idag. JAg bara kan inte hjälpa det. Jag vill inte vänta till oktober. Vi har inte varit gravida detta är min mens. JAG är så besviken på dem att vi inte bara kunde vänta och se om mensen dök upp några dagar.. så sen är den inte ändå, ca 6 dagar... 

Varför kan jag inte bara börja om om 23 dagar igen? Eller köra korta varianten om ni inte den långa kanske funka på mig eftersom ingen mens kom? Vad ska vi göra? Vad ska vi tro? Är det någon av er där ute som har några erfarenheter av något missfall eller liknade? Ska vi vänta eller ta ett gravtest imorgon och försöka ringa på måndag och be dem kolla om vi kan starta så fort som möjligt? Om det visar negativt imorgon måste det vara så att hormonerna plussa på stickorna, inte jag. Visar det positivt kan det vara ett missfall. Jag vet att man kan ha mens under graviditeten men inte så här stora blödningar tror jag....?
Någon som går privat som kan rekomendera att göra det i sommar? Jag är fullt medveten om en stor kostnad men det är hellre något jag tar än ett halvårs väntan till.

Jag är så himla tacksam för alla era åsikter snälla ni som läser detta inlägg kommentera er åsikt om detta. Jag behöver allt jag kan få just nu. Och ni vänner som läser, jag orkar inte prata om detta IRL jag vill bara att det ska vara som vanligt igen. Så bara låt det vara så länge i alla fall.

Jag kan andas ut lite grann i alla fall. Jag fick gå till vårdcentralen och hämta ut sprutor och spetsar till slut. DE litade på mig att jag inte använde det till något annat haha. Fick exakt samma spruta men nålen va nån mm skillnad men det är bara ett par dagar jag ska stå ut! På onsdag kommer resten. Men kul att hämta ut 100 sprutor när jag behöver då typ tio... Jaja tur de inte kostar så mycket.

Nu laddar jag inför ledighet och minisemestern. Hoppas inte detta spöregn håller i sig bara det vore så tråkigt! Hade velat gå till frissan idag men nä det hann jag inte, får bli någon annan gång.

Elva dagar har redan gått snart helt sjukt. Tiden har gått både långsamt och sakta på något sätt. Allt känns hur bra som helst. Imorse försökte jag verkligen ta sprutan själv, men det slutar med att jag bara sitter och stirrar på nålen. Dock sprutade jag in själv men sen kunde jag inte dra ut den själv heller haha så tur jag har min fina man. Ikväll blir lite värre då har jag ingen som kan hjälpa mig, så vi får se hur det ska gå. Får väl ringa hem någon i akut om så blir fallet!

Igår innan jag gick hem ifrån jobbet hade jag mitt efterlängtade samtal med chefen. Alltså efteråt när man har berättat och pratat om det, vad löjlig man känner sig!? Helt sjukt. En stor sten lätta från hjärtat typ! Jag hade i alla fall fullt stöd ifrån chefen och min andra kollega som är produktansvarig här. Det kändes så bra, som att vi bara kom varann ännu närmare än vi redan är. Jag är stolt! Nu behöver vi inte hålla inne detta längre med skumma besök på Sahlgrenska, nu kan vi slappna av allihop. Ser fram emot fyra dagars ledighet nu på minisemester med min livskamrat <3

Nu hoppas vi på mens snart! Imorse gjorde det så sjukt ont av sprutan! Jag är nästan lite öm än. Vet inte vad som hände men det va inget bra ställe i alla fall!! Jag ska banne mig klara av att ta sprutan själv ikväll. Annars går väl allt framåt. Lite avis på vännen som har ÄP på måndag redan men snart är vi där med! Jag bara sitter här idag och väntar på att klockan ska ticka på så att chefen kommer tillbaka till jobbet och jag kan berätta för honom. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att han accepterar det som händer. Jag menar vem skulle inte? Så ja det ska nog gå bra. Jag är så nervös att jag är iskall och har skit ont i magen, vet inte varför egentligen men det är väl en rädsla jag har att det ska skita sig med jobbet eller något. Det är ändå nu mer än någonsin det är viktigt med jobbet.

Så nu har det löst sig med vart det tagit vägen, receptet alltså. Det är skickat i brev form! Suck... Kanske då inte kommer hinna beställa hem tills på fredag så då får de ringa VC så jag kan få med mig ett gäng sprutor därifrån. Så himla typiskt. Borde varit en spruta, som Gonal-fen som bara är att dra upp o köra... Men det ska nog lösa sig! Ska sticka hem o kika posten snart så får vi se om det kan ha kommit.

Idag har jag i alla fall försökt att sticka mig själv men det gick inte så bra. Jag gör ett nytt försök ikväll! Jag ska fixa det. Om jag måste åka på utbildning i STHLM nästa vecka så måste jag kunna så är det bara!
Min chef har frågat mig idag och måste ha besked typ IDAG om jag kan åka eller inte.. Jag har försökt att ha ett möte med honom för att berätta vad som pågår, varför jag inte kan åka och vara med på en mässa mm. Så jag har mailat och bett om ett möte snarast så får vi se. Jag antar att jag måste berätta nu. Känns både bra och dåligt, eller inte dåligt men känslan är väl rädsla. Det ska nog gå bra.

Jag har köpt en ny cykel idag. Hej våren!

Ja det är bara förordet. Jag åker iväg på lördag och är borta fyra dagar vilket gör att jag måste få mer sprutor tills dess. Så efter att jag hade ringt igår skulle de skicka recept till mig. Åker till apoteket och ska hämta/beställa och nej de har inga hemma så måste beställas och något recept har INTE KOMMIT! Vad händer? Nu måste jag få tag på dem kl 8 imorgon så att jag kan beställa hem tills fredag... Annars får de lösa det bara. Hon på apoteket va ju ganska förstående ändå så hon sa att jag får hämta i så fall på VC eller något liknande så jag klarar mig. Men man blir ändå nervös. Mer vätska hade i alla fall kommit :)

Vi får se vad de säger imorgon OM jag får tag på dem!

Hej mina vänner!
Det är väldigt roligt att se att det finns några fina själar där ute som läser bloggen, trots att jag inte vet vilka ni är mer än ett par stycken! Jag får väl passa på att meddela att ni som hänger med mig lite på familjeliv får gärna skicka kommentarer och eran egna blogg hit, så jag kan ha koll på er med framöver. Jag ska nämligen lägga ner min familjeliv ett tag, jag känner att jag inte hinner vara inne så mycket och jag känner ibland en stress av allt som sker där. Endel forum är till stor hjälp men ibland sitter man och läser om allt möjligt.. Jag kommer såklart finnas kvar, men inte kanske så aktiv.

Denna vecka är mannen borta en del på kvällarna vilket resulterar i att någon annan kommer o hjälper mig med sprutan haha jag vet inte när spärren ska släppa! Kanske snart. Hoppas jag. Vecka 19 kommer jag nämligen inte ha hjälp på morgonen den tiden längre då mannen börjar nytt jobb! Så tills dess är  mitt mål i alla fall!

Hur går det för er andra?

Igår märkte jag ju att jag bara hade typ tolv små sprutor kvar vilket räcker till 6 dagar och det räcker inte långt.. Så idag ringde jag dem och bad om flera. Inget de kan skicka på posten så jag får hämta ut på apoteket och det är 100 st i ett paket. HUNDRA. Vad ska jag med hundra st till? Jag behöver typ max 25 st.. Jaja det blir nog bra huvudsaken är att jag klarar mig!

Annars går det som vanligt, sprutorna går bra och jag mår bra. Idag har jag haft lite ont i magen och illamående så jag tror kanske mensen är på gång i veckan. Hoppas vi så jag kan börja med den andra sprutan! Igår kände jag lite i magen med typ som när man har ÄL så skönt att något händer, tror jag iaf :)

Jag vet inte vad jag känner idag. Önskar jag kunde säga att det beror på sprutorna men det gör det inte. Dagen är här, då jag och resten av familjen tror att ena systern kommer kläcka nyheten att hon är gravid. Vi får se. Jag är skit nervös och har världens ångestkänningar. Hjärtat klappar och jag är nervös och mina händer och armar skakar. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Så himla löjligt jag vet ju inte ens om det är så? Men är det så så vet jag att jag kommer säkert börja gråta, och inget kommer hon förstå heller eftersom den systern inget vet. Skulle så gärna bara vilja berätta typ nu. Men kanske blir det extra jobbigt för henne då att berätta? Eller blir det jobbigare om hon får veta efteråt? Eller ska hon bara inte få veta? Som ni märker så är jag väldigt tankspridd idag. Jag hoppas att det bara är idag och inte fortsätter såhär, jag måste lära mig att slappna av och gilla läget som är. Annars blir detta en jobbig resa istället för en spännande och rolig tid.

Sprutorna går bra. Jag är inte alls nervös för dem längre vilket är en lättnat. Snarare att jag längtar efter att ta den så att tiden springer framåt. Men redan femte dagen och om lika många dagar kanske mensen kommer och sen får jag börja med Gonal-Fen :) Blir bra detta!

Hej och hå vad tiden går. Redan fjärde dagen idag. Det går som smort. Jag har inte vågat själv än, men jag bara drar upp och så är det bara köra så jag är rätt stolt! Kanske rädslan om massa stick o prover kan försvinna efter detta.. Hoppas. Känns bra i övrigt jag känner inte så mycket av det utom att jag är väldigt trött. Humöret vet jag inte imorse blev jag inte så glad när min man åkt iväg med mina nycklar men vem skulle va glad? Kanske att jag hugger tillbaka fort nu men jag är absolut inte på dåligt humör!

Well nu är det fredag och helg. Imorgon kommer syster och stannar över helgen, jag har fått en känsla av att hon är gravid... hmm.. Vi får se om det är någon nyhet som kläcks ;)

Jag har på väldigt bra humör! Hela tiden tycker jag än i alla fall. Och så kommer ordet...Men. Jag kan ändå inte låta bli att styra tankarna på annat. Visst annat jag är glad för men också ledsen fast ledsen är ändå fel ord. Svårt att förklara dessa känslor. Man blir glad av alla andra som man vet om och läser om i desar turer om behandlingar och ÄP och alla + hit och dit. Men nu börjar det kännas konstigt ibland när jag tänker på vännen. De ska redan få börja med sina andra sprutor vilket nog gör att de kommer ha ÄP nästa vecka eller v 18.. Vilket kommer vara två veckor innan oss, vi som egentligen hade beränat samtidigt. Hur kommer man reagera sedan? Om man bli avis bara för sådana här saker? Och jag vet att man inte ska jämföra men det är ju den där längtan i en som gör det.. Jag kan inte sluta tänka på om de får plus och inte vi.  Vad händer då? Hur reagerar man? Visst är man snart igång igen om man får minus hoppas jag men hur glad man än är för deras skull nu, för tro mig det är jag verkligen! Så kommer ändå känslorna upp. Jag ska försöka se det positivt ändå, vi kunde varit sena och inte börjat förän hösten, men vi hade turen som vi hade att det gick så här bra. Och nu är vi med igång och det är bara veckor kvar nu tills det är dax för oss också.
Slut på negativt nu. Nu kör vi. Tur jag o bästa har en bra dialog om detta. Annars hade det varit annorlunda.

Har ni några erfarenheter av sådant här beteende? Dela gärna med er.

Ojoj vad dagarna går fort, och ännu fortare hoppas jag att det går! För en timma sedan så ringde jag Sahlgrenska igen... Men hon är såå trevlig denna Linda, med sin goa göteborska. Att jag fick rodnad och utslag var en biverkning som kunde komma läste hon i fass. Skönt! Men imorse visa det inget så det kan komma och gå. Sedan tänkte jag igår på mina små flaskor med vätska att det är 5,5 ml i en och jag ska ta 0,5 ml × 2 varje dag vilket gör att dessa två jag har kommer räcka i elva dagar. Det räcker inte alls.. När jag är tillräckligt nedreglerad så ska jag ta 0,5 ml × 1 + gonal-F sprutan. Så ja det va bara för dem att skriva ut mer till mig!

Sen har jag o min vän pratat mycket om vart man ska ta blodprov osv. VC eller sjukans labb. Tur jag har folk nära mig som jobbar på sjukan som kikar upp detta vore jätte smidigt då alltid VC har så mycket att göra.. Kanske att man kan gå till gyn också om man ringer dit, borde gå eftersom de har gjort utredningen.
För Sahlgrenska spelade det ingen roll vart man gick.


Dax för frukost/fika på jobbet!

Det har jag ikväll. Yrsel. Jobbigt.. Men det är stress på jobbet och jag har inte sovit på tre nätter ordentligt. Så ja det är därför. Nervositet släpper lite med men spänningen finns kvar vilket gör att det är svårt att sova. Jag funderar mycket på allt möjligt, gör ni också det?
Jag ska snart krypa ner tänkte jag. Ikväll har min mamma varit här och hjälpt mig lite med sprutan när inte mannen varit hemma den tiden. Vi hade mysigt fika lite och pyssla. Sprutan gick jätte bra, mamma är utb inom vården sedan länge och har jobbat på akuten. Så duktig är hon! Dock fick jag utslag ikväll också men vi får se om det går över. Det släpper ju efter någon halv timma timma så jag tror inte det är någon fara.

Hoppas ni haft en fin dag! Jag tror på sommaren nu, har bytt däck idag :)

Jag kan såklart inte hålla mig så jag ringde Sahlgrenska idag och hörde om dessa "prickar" och rodnaden som uppstod imorse. Men det va ingen fara. värre om det håller i sig eller börjar svullna i halsen osv för då kan man vara allergisk. Men hon trodde att nålen inte varit helt rakt in 90 graders vinkel så det hade kommit lite för nära under huden precis. Tur! Men nu ska vi va så noga, sa till mannen att nu msåte vi göra på detta sättet :) Eftersom det inte var några problem igår heller så ska vi nog fixa detta utan problem också. Jag ser ju inte hur han gör eftersom jag inte kollar på sticket jag gömmer mig hellre i tröjan... ;)