barnviasahlgrenska

Jag har på väldigt bra humör! Hela tiden tycker jag än i alla fall. Och så kommer ordet...Men. Jag kan ändå inte låta bli att styra tankarna på annat. Visst annat jag är glad för men också ledsen fast ledsen är ändå fel ord. Svårt att förklara dessa känslor. Man blir glad av alla andra som man vet om och läser om i desar turer om behandlingar och ÄP och alla + hit och dit. Men nu börjar det kännas konstigt ibland när jag tänker på vännen. De ska redan få börja med sina andra sprutor vilket nog gör att de kommer ha ÄP nästa vecka eller v 18.. Vilket kommer vara två veckor innan oss, vi som egentligen hade beränat samtidigt. Hur kommer man reagera sedan? Om man bli avis bara för sådana här saker? Och jag vet att man inte ska jämföra men det är ju den där längtan i en som gör det.. Jag kan inte sluta tänka på om de får plus och inte vi.  Vad händer då? Hur reagerar man? Visst är man snart igång igen om man får minus hoppas jag men hur glad man än är för deras skull nu, för tro mig det är jag verkligen! Så kommer ändå känslorna upp. Jag ska försöka se det positivt ändå, vi kunde varit sena och inte börjat förän hösten, men vi hade turen som vi hade att det gick så här bra. Och nu är vi med igång och det är bara veckor kvar nu tills det är dax för oss också.
Slut på negativt nu. Nu kör vi. Tur jag o bästa har en bra dialog om detta. Annars hade det varit annorlunda.

Har ni några erfarenheter av sådant här beteende? Dela gärna med er.