barnviasahlgrenska

Jag hatar känslor, samtidigt som jag älskar det. När det spritter i kroppen och man är så glad över allt. Sen kommer de mörka stunderna när man bara inte önska att man fanns. Kanske inte riktigt så djupt men ändå. Igår hade jag en blandad känslodag tror jag. Mycket på jobbet som gör mig lite halvt stressad, men ändå har jag super kul så det är som det är där. Vi håller på med nytt företag och allt är spännande, men samtidigt vet man inte vart man har allt, eller vad jag kommer syssla med här om 2 månader? Jag hoppas bara jag är kvar.
Sen har jag funderat så himla mycket på sista tiden om mina vänner. Vilka är mina vänner? Riktiga vänner? Vem kan jag egentligen dela mina hemligheter med? Vem ska jag välja att berätta om våran resa när vi sätter igång? Vilka kommer verkligen att bry sig? Jag umgås inte med någon direkt längre. Bara en ordentligt och det är min bästa vän som går igenom samma resa ni vet. Det är skönt att ha någon, men ändå känner jag ibland att det känns som en konkurrent? Jag vet inte, det är nog bara lite avundssjuka som ni vet och spänning blandat med en stor kopp av rädsla. Det kommer gå bra, för oss båda <3

Jag saknar verkligen vissa vänner. Jag saknar att bara åka hem till någon o kolla på tv o prata skit. Ta en fika eller laga mat tillsammans och bara va. Det saknar jag som tusan. Och att träffa vänner många på samma gång, inte festa, men umgås. Spela lite spel osv.. Tjejkvällar. Jag vill verkligen komma igång med det igen, men hur? Hur drar man igång sådant igen? Eller kommer det sedan, när man är gravid? När alla helt plötsligt kommer vilja hänga med en? Det är så fel! Varför vill de inte vara med mig nu? För att jag inte dricker alkohol? Inte orkar va ute halva nätterna? Inte vill kasta pengar på massa onödigt? Inte dricker kaffe? Äter ute? Alltså jag fattar inte problemet. Det kom mer och mer till mina tankar igår när vi va på fika hos en gammal mycket underbar vän.
Vi fick också veta att de skulle ha bebis! Så mysigt! Först tänkte jag shit vad jobbigt detta kommer bli.. En kväll när man bara kommer vilja åka hem.... Men det gick så bra, jag blev supertaggad till allt och jag ville bara också berätta om att vi faktiskt också snart kommer ha en liten att pyssla om, och ha en mage som växer sådär mysigt och bara prata om hur dåligt man mår och hur jobbigt allt är haha :) Jag längtar såå mycket! Jag ville säga massa saker, men jag slöt mig. Min man tyckte också det gick bra, han tyckte hon va så fin med magen vilket han bara längtar efter att jag har också snart. Hoppas vi. Nä, vi vet. Snart är vi också gravida.

Jag ska ta tag i mina vänner, åka runt och hälsa på, fixa hemma massa o bjuda hem vänner, ha party kanske av något slag typ ljudparty eller tupperware. Skratta och visa känslor. Få närhet från vanskap.
Jag skulle med vilja ha vänner att åka o hälsa på lite längre bort. Som inte behöver festa så fort man kommer utan bara hänga läga käk shoppa o snacka.

Jag saknar någon som ringer till mig och frågar hur jag mår. Eller bara ringer på dörren. Vad hände?


Nä nog om känslor! Nu inväntar jag slutet av dagen för att hämta sprutorna (som jag skulle gjort i måndags men hann inte) så imorgon blir det nog ett inlägg om vad jag kommer ha för behandlingar!
Hoppas ni mår bra!