Babyboom?
Det måste verkligen vara babyboom just nu alltså.. Eller så är det bara tankarna som leker med en.. Men nej det tror jag inte. För alla ska verkligen ha barn, näst intill i alla fall. Idag va jag o mannen på stan en sväng. Jag lovar på den timman såg jag säkerligen 30 fina bebismagar och en himla massa barnvagnar... Men blir lite knäpp haha men det är en period nu med, precis som för några år sedan då det var extremt mycket bebisar överallt. Man kan ju inte göra något annat än att längta ännu mer... Men snart är vi där vi med. Snart!
Blickar..
Just nu är det något som vill spöka hos mig. Överallt. Vart jag än går så finns det där. Fina stora eller små gravida magar. Någon som skriver ut i bloggar och på facebook att de är gravida. Alla har kort på sina små fina barn eller ultraljudsbilder. Alla planerar. Barnvagnar i alla annonser, jag vill också köpa barnvagn. Alla gör små fina barnrum och tapetserar om. Och handlar massa fina kläder. Jag vill också köpa små bebiskläder och tvätta och vika in i garderoben i väntan på att han eller hon ska komma. Jag vill också vila min hand på magen där det vilar ett mirakel, inte på en lönnfet mage som bara väntar på att bli tjockis. Vad gör man när man är i depp perioden? Har ni några knep? Jag bara längtar och känner att "tänk om"... Tänk om vi inte lyckas. Tänk om alla andra bara lyckas men aldrig vi? Så får det bara inte bli. Det vore det värsta. Jag vill börja nu och se hur det går.
Fjärilar..
Shit! Bara sådär fick jag massa tankar om vad som komma skall! Jag har tusen fjärilar i magen nu! Nervös! Tänk att lilla jag ska genomgå en så stor process. Orkar man? Hur ska det bli sen? Jag har tagit det mesta med en nypa "det löser sig" och "det händer när det händer" typ. Ja klart det är så, men nu är vi nära! Istället för att bara få känna att man blir gravid efter sexet o låta det växa fram ska vi nu få denna process som kommer bli sjukt nervös men ändå spännande. Dagarna springer iväg och snart är det dax. Inte länge sen vi satt där på info mötet och va skit nervösa själar som höll varann stenhårt med svettiga händer... Nu är vi snart här.
Just nu längtar jag mer än något efter tionde april så vi kan få lite mer information om allt. Ända sen jag fick byta sprayen mot sprutor har jag ingen aning om vilken det är eller hur man ska göra. Jag vet bara att allt ligger redo i kylen för oss bara att sätta igång. En månad med sprutor. Det kommer vara så värt det, hoppas jag.
Just nu längtar jag mer än något efter tionde april så vi kan få lite mer information om allt. Ända sen jag fick byta sprayen mot sprutor har jag ingen aning om vilken det är eller hur man ska göra. Jag vet bara att allt ligger redo i kylen för oss bara att sätta igång. En månad med sprutor. Det kommer vara så värt det, hoppas jag.
Nu så!
Igår kom mensen! Jag tror det är första gången jag är lycklig över att den kom... Jag trodde den va några dagar sen, men när jag kika i min IVF dagbok så va det beräknade datumet 25/3 så en dag bara senare startar vi än beräknat! Känns jätte skönt. Dock börjar jag bli sjukt nervös. Jag fattar inte att det har gått så här fort! Nu är det möte den 10 och sen börjar vi den 17 och jag tror min man är lika nervös som jag. Fast det är väl mest för att man inte vet hur det kommer bli, vad man känner, alla sprutor och självklart om vi lyckas. Men vi är ändå fullt medvetna om att det kan ske, och det kan bli pannkaka.. Vi tar det som det kommer. Nu har vi tre försök.
Hur går det för er andra där ute?
Väldigt roligt att se att det finns ett par läsare som följer ni får gärma lämna spår så att jag kan kika till er också, eller vet vilka ni är åtminstone :)
Hur går det för er andra där ute?
Väldigt roligt att se att det finns ett par läsare som följer ni får gärma lämna spår så att jag kan kika till er också, eller vet vilka ni är åtminstone :)
Äntligen..
Äntligen börjar det närma sig. Bör väl få mensen här nu vilken dag som helst! Sen är det bara börja räkna 23 dagar neråt... Känns väldigt nervöst jag kan inte fatta att vi redan är här snart! Vad kommer hända? Kommer vi få en jul iår med en bebismage? Jag önskar mig bara det i julklapp sen kan allt kvitta!
Jag börjar bli mest nervös inför alla sprutor. Tänk jag hatar sprutor... Men nu ska jag ta i en månad!? Kommer gå bra. Det måste det. Min fina vän börja igår med sin spray, önskar dem all lycka <3
Jag har kommit över det där "avundsjukstadiet" nu. Allt blir som det är tänkt för alla och det får man acceptera.
Jag har funderat mer och mer på det här med att berätta på jobbet, fått fina nya kollegor nu också väldigt spännande. Men när info mötet har varit den 10 april så ska jag se vem jag kan börja att berätta för. Känns nog bra att ha gjort det så någon vet vad man far iväg på.
Må gott i vårsolen!
Jag börjar bli mest nervös inför alla sprutor. Tänk jag hatar sprutor... Men nu ska jag ta i en månad!? Kommer gå bra. Det måste det. Min fina vän börja igår med sin spray, önskar dem all lycka <3
Jag har kommit över det där "avundsjukstadiet" nu. Allt blir som det är tänkt för alla och det får man acceptera.
Jag har funderat mer och mer på det här med att berätta på jobbet, fått fina nya kollegor nu också väldigt spännande. Men när info mötet har varit den 10 april så ska jag se vem jag kan börja att berätta för. Känns nog bra att ha gjort det så någon vet vad man far iväg på.
Må gott i vårsolen!
Mobilen
Testar lite från mobilen. Igår fick vi tillbaka resultat från sahlgrenska att kromosomprovet såg bra ut :) såå skönt! Nu är det bara tuta och köra! Hade ägglossning i dagarna men vi har inte setts och haft tid till sex så typiskt! Ny inväntar vi mensen är väl tio dagar kvar typ sen vänta ytterligare tjugotre dagar sen smäller det! Ha en fin kväll!
Kraft
Jag försöker ta in så mycket som möjligt nu när solek skiner, gamla vänner tar upp kontakt och livet leker. Våren är på väg och det känns så himla bra! Jag samlar kraft nu, för jag börjar bli riktigt nervös inför allt, det är inte lång tid kvar nu. snart en månad tills jag ska börja med sprutorna nu. Jag hoppas att om ett år när jag läser detta kan jag tänka tillbaka på vilken längtan jag hade tills vår baby kommer! För den kommer, snart! Tänk vilken dröm, att få vara gravid sommar, höst och vinter för att sedan när våren kommer och solen börjar värma att få ett mirakel till oss <3 Längtan är stor nu.
Igår satt vi och diskutera lite om alla sprutor hur det ska gå och när man ska berätta på jobbet? Hur tänker ni? Jag tänker att jag ska berätta för min kollega som jag står rätt nära här och litar på fullt ut, kanske lagom om någon månad när vi ska börja behandlingen. Det blir tufft annars tror jag om ingen får veta något här, eftersom man inte heller vet om man bli borta någon dag om man inte känner sig helt okej osv. De vet bara att vi har fått lite dåliga provsvar oså.. Men inte mer. De tror säkert att jag är sjuk haha så kommer de tycka ett detta är väl "inget". Men jag är glad att jag har fast jobb. Och alla här har ju barn av de som jobbar här idag, så de borde väl förstå i alla fall.
Ibland ångrar jag att jag ens har berättat för någon, och ibland vill jag bara berätta för alla. Det vore så enkelt. Men det är liksom något som hindrar? Det är svårt det där. Det är ett ämne som är så vanligt, men ändå något som ingen pratar om. Det blir som det blir och man berättar för de man känner för. Så får det va :)
Segt på jobbet idag, jag är ensam. Men lika bra att sätta lite fart med något som ligger o skräpar så jag kan gå hem lite tidigare idag och baka en kaka tills min gamla fina vän kommer på en fika!
Pengar
Pengar hit och pengar dit... Är det det livet går ut på? Tydligen. Man måste ha pengar till allt. Till slut fick jag tummen ur och gick o hämta ut de sista sprutorna. Jag ska börja spruta med Suprefact men hur länge vet jag inte? Sen blir det Gonal-F sprutor. Båda ska jag ta två gånger om dagen. Sedan fick jag ju ut gelen och ÄL sprutan med tror jag det va? Jag bara lääängtar nu till den 10 april så man får lite mer kött på benen om vad det är för grejer jag har fått hem. Men allt som allt gick det på ca 2100kr men man fick ju sjukt mycket rabatt också för bara gonal sprutan kosta ju 3999 typ... Helt galet är det. Men vad gör man inte <3
Idag för första gången liksom på riktigt allvar fråga jag min man hur han tänker om vi inte skulle lyckas, vad ska vi göra? Adoptera? Donator? Inget han funderat alls på, eftersom han är inställd på att det är klart att detta fungerar. Men han fick ändå lov att tänka på saken så vi inte står som två fån sedan och inte har haft en tanke på något. Jag menar ska man adoptera tex så är det typ läge att ställa sig i kö nu. Men det tror jag inte vi kommer göra. Kanske donation, men annars är det väl så det är, funkar det inte så funkar det inte.
Men nu hoppas vi inte den dagen kommer såklart!
Vad är era tankar kring detta?
Idag för första gången liksom på riktigt allvar fråga jag min man hur han tänker om vi inte skulle lyckas, vad ska vi göra? Adoptera? Donator? Inget han funderat alls på, eftersom han är inställd på att det är klart att detta fungerar. Men han fick ändå lov att tänka på saken så vi inte står som två fån sedan och inte har haft en tanke på något. Jag menar ska man adoptera tex så är det typ läge att ställa sig i kö nu. Men det tror jag inte vi kommer göra. Kanske donation, men annars är det väl så det är, funkar det inte så funkar det inte.
Men nu hoppas vi inte den dagen kommer såklart!
Vad är era tankar kring detta?
Känslor.
Jag hatar känslor, samtidigt som jag älskar det. När det spritter i kroppen och man är så glad över allt. Sen kommer de mörka stunderna när man bara inte önska att man fanns. Kanske inte riktigt så djupt men ändå. Igår hade jag en blandad känslodag tror jag. Mycket på jobbet som gör mig lite halvt stressad, men ändå har jag super kul så det är som det är där. Vi håller på med nytt företag och allt är spännande, men samtidigt vet man inte vart man har allt, eller vad jag kommer syssla med här om 2 månader? Jag hoppas bara jag är kvar.
Sen har jag funderat så himla mycket på sista tiden om mina vänner. Vilka är mina vänner? Riktiga vänner? Vem kan jag egentligen dela mina hemligheter med? Vem ska jag välja att berätta om våran resa när vi sätter igång? Vilka kommer verkligen att bry sig? Jag umgås inte med någon direkt längre. Bara en ordentligt och det är min bästa vän som går igenom samma resa ni vet. Det är skönt att ha någon, men ändå känner jag ibland att det känns som en konkurrent? Jag vet inte, det är nog bara lite avundssjuka som ni vet och spänning blandat med en stor kopp av rädsla. Det kommer gå bra, för oss båda <3
Jag saknar verkligen vissa vänner. Jag saknar att bara åka hem till någon o kolla på tv o prata skit. Ta en fika eller laga mat tillsammans och bara va. Det saknar jag som tusan. Och att träffa vänner många på samma gång, inte festa, men umgås. Spela lite spel osv.. Tjejkvällar. Jag vill verkligen komma igång med det igen, men hur? Hur drar man igång sådant igen? Eller kommer det sedan, när man är gravid? När alla helt plötsligt kommer vilja hänga med en? Det är så fel! Varför vill de inte vara med mig nu? För att jag inte dricker alkohol? Inte orkar va ute halva nätterna? Inte vill kasta pengar på massa onödigt? Inte dricker kaffe? Äter ute? Alltså jag fattar inte problemet. Det kom mer och mer till mina tankar igår när vi va på fika hos en gammal mycket underbar vän.
Vi fick också veta att de skulle ha bebis! Så mysigt! Först tänkte jag shit vad jobbigt detta kommer bli.. En kväll när man bara kommer vilja åka hem.... Men det gick så bra, jag blev supertaggad till allt och jag ville bara också berätta om att vi faktiskt också snart kommer ha en liten att pyssla om, och ha en mage som växer sådär mysigt och bara prata om hur dåligt man mår och hur jobbigt allt är haha :) Jag längtar såå mycket! Jag ville säga massa saker, men jag slöt mig. Min man tyckte också det gick bra, han tyckte hon va så fin med magen vilket han bara längtar efter att jag har också snart. Hoppas vi. Nä, vi vet. Snart är vi också gravida.
Jag ska ta tag i mina vänner, åka runt och hälsa på, fixa hemma massa o bjuda hem vänner, ha party kanske av något slag typ ljudparty eller tupperware. Skratta och visa känslor. Få närhet från vanskap.
Jag skulle med vilja ha vänner att åka o hälsa på lite längre bort. Som inte behöver festa så fort man kommer utan bara hänga läga käk shoppa o snacka.
Jag saknar någon som ringer till mig och frågar hur jag mår. Eller bara ringer på dörren. Vad hände?
Nä nog om känslor! Nu inväntar jag slutet av dagen för att hämta sprutorna (som jag skulle gjort i måndags men hann inte) så imorgon blir det nog ett inlägg om vad jag kommer ha för behandlingar!
Hoppas ni mår bra!
Sen har jag funderat så himla mycket på sista tiden om mina vänner. Vilka är mina vänner? Riktiga vänner? Vem kan jag egentligen dela mina hemligheter med? Vem ska jag välja att berätta om våran resa när vi sätter igång? Vilka kommer verkligen att bry sig? Jag umgås inte med någon direkt längre. Bara en ordentligt och det är min bästa vän som går igenom samma resa ni vet. Det är skönt att ha någon, men ändå känner jag ibland att det känns som en konkurrent? Jag vet inte, det är nog bara lite avundssjuka som ni vet och spänning blandat med en stor kopp av rädsla. Det kommer gå bra, för oss båda <3
Jag saknar verkligen vissa vänner. Jag saknar att bara åka hem till någon o kolla på tv o prata skit. Ta en fika eller laga mat tillsammans och bara va. Det saknar jag som tusan. Och att träffa vänner många på samma gång, inte festa, men umgås. Spela lite spel osv.. Tjejkvällar. Jag vill verkligen komma igång med det igen, men hur? Hur drar man igång sådant igen? Eller kommer det sedan, när man är gravid? När alla helt plötsligt kommer vilja hänga med en? Det är så fel! Varför vill de inte vara med mig nu? För att jag inte dricker alkohol? Inte orkar va ute halva nätterna? Inte vill kasta pengar på massa onödigt? Inte dricker kaffe? Äter ute? Alltså jag fattar inte problemet. Det kom mer och mer till mina tankar igår när vi va på fika hos en gammal mycket underbar vän.
Vi fick också veta att de skulle ha bebis! Så mysigt! Först tänkte jag shit vad jobbigt detta kommer bli.. En kväll när man bara kommer vilja åka hem.... Men det gick så bra, jag blev supertaggad till allt och jag ville bara också berätta om att vi faktiskt också snart kommer ha en liten att pyssla om, och ha en mage som växer sådär mysigt och bara prata om hur dåligt man mår och hur jobbigt allt är haha :) Jag längtar såå mycket! Jag ville säga massa saker, men jag slöt mig. Min man tyckte också det gick bra, han tyckte hon va så fin med magen vilket han bara längtar efter att jag har också snart. Hoppas vi. Nä, vi vet. Snart är vi också gravida.
Jag ska ta tag i mina vänner, åka runt och hälsa på, fixa hemma massa o bjuda hem vänner, ha party kanske av något slag typ ljudparty eller tupperware. Skratta och visa känslor. Få närhet från vanskap.
Jag skulle med vilja ha vänner att åka o hälsa på lite längre bort. Som inte behöver festa så fort man kommer utan bara hänga läga käk shoppa o snacka.
Jag saknar någon som ringer till mig och frågar hur jag mår. Eller bara ringer på dörren. Vad hände?
Nä nog om känslor! Nu inväntar jag slutet av dagen för att hämta sprutorna (som jag skulle gjort i måndags men hann inte) så imorgon blir det nog ett inlägg om vad jag kommer ha för behandlingar!
Hoppas ni mår bra!
Vår
Ja nu kan man tro att våren är på väg! Vi får väl se! Kommer säkert något bakslag med snö men det får vi hoppas ger med sig fort i så fall. Helt fantastiskt vilka fina dagar vi har fått! Tråkigt nog kunde jag ju inte gå ut mycket av tiden pga sjukdom men är mycket piggare så igår blev det lång promenad med en vän och ikväll lär det bli detsamma! Solen håller sig dock inte framme så länge men kanske lite värmande strålar får jag på cykeln hem. Mina fina kollegor laga min cykel idag underbart! Jag kunde inte växla så det va trögt imorse... ;)
Idag ska jag gå till apoteket och hämta ut mina sista mediciner, har gonal-f sprutan kvar och den jag ska ta istället för sprayen. Jag vet inte vad allt har kostat sammanlagt ännu så jag återkommer med det! Men det är ett par tusenlappar i alla fall. Det får man räkna med. Så tråkigt tycker jag, som om det inte är nog att man måste gå igenom detta liksom... Jaja all in!
Ang din fråga Emelie så nej jag har inte blivit vaccinerad mot något nu innan IVF drar igång. Däremot blev jag vaccinerad mot det när jag var liten, kanske va det så att inte du hade fått den sprutan? Jag hoppas det kommer gå bra för er och förstår att det blev extra motigt nu att vänta ännu längre. kram!
Keep shining <3
Idag ska jag gå till apoteket och hämta ut mina sista mediciner, har gonal-f sprutan kvar och den jag ska ta istället för sprayen. Jag vet inte vad allt har kostat sammanlagt ännu så jag återkommer med det! Men det är ett par tusenlappar i alla fall. Det får man räkna med. Så tråkigt tycker jag, som om det inte är nog att man måste gå igenom detta liksom... Jaja all in!
Ang din fråga Emelie så nej jag har inte blivit vaccinerad mot något nu innan IVF drar igång. Däremot blev jag vaccinerad mot det när jag var liten, kanske va det så att inte du hade fått den sprutan? Jag hoppas det kommer gå bra för er och förstår att det blev extra motigt nu att vänta ännu längre. kram!
Keep shining <3
(avunds)Sjuk.
Jag är sjuk. Väldigt onödigt tycker jag. Men tur i oturen är väl att jag varit sjuk nu och inte om någon månad sådär lagom tills allt börjar! Då vill man inte ha något knas i kroppen som kan förstöra för oss på vår resa. Speciellt inte mannen heller, då vet man inte hur friska simmarna kommer att vara. Jisses vad jag längtar nu. Jag längtar så jag spricker snart! Har inte kunnat hämta resten av mina mediciner ännu pga att jag legat hemma.. Men idag så ska jag hämta det sista blir spännande att se hur sprutorna och allt ser ut. Så är det bara snart en månad kvar till infobesöket om allt, så kul blir det väl inte att bli stucken osv! Men ändå, det kommer bli så bra.
Men jag måste erkänna, att jag är väldigt avis idag. Min bästa vän ni vet som ska göra samma sak typ exakt samtidigt! Hon börjar spraya den 22 nu mars, så ungefär en månad innan oss. Jag är jätte glad att de fick börja nu istället för hösten osv.. Men ändå är det något i mitt lilla hjärta som gör mig så avis. Jag vill ju också börja nu. Inte om en månad. Nu. Men det smälter väl in detta också.
Jag får lite mer tid på mig att förlora något kg till så jag får väl se det positiva i allt i alla fall.
Hoppas ni får en fin vår helg!
Men jag måste erkänna, att jag är väldigt avis idag. Min bästa vän ni vet som ska göra samma sak typ exakt samtidigt! Hon börjar spraya den 22 nu mars, så ungefär en månad innan oss. Jag är jätte glad att de fick börja nu istället för hösten osv.. Men ändå är det något i mitt lilla hjärta som gör mig så avis. Jag vill ju också börja nu. Inte om en månad. Nu. Men det smälter väl in detta också.
Jag får lite mer tid på mig att förlora något kg till så jag får väl se det positiva i allt i alla fall.
Hoppas ni får en fin vår helg!
