barnviasahlgrenska

Nu är jag verkligen på gång! Igår hade jag kost möte på gymmet om hur jag skall äta för att komma i form. Vi kunde prata hur länge som helst... Så tråkigt att just denna underbara människa ska sluta! I alla fall så ska jag undvika sötsaker såklart, i alla former. Men ja jag kommer unna mig fika på helgerna eftersom jag älskar att baka ;) Det kommer inte ätas någon form av pasta, ris eller potatis. Och inte heller bröd.
Mer ägg, kött, grönsaker och sallad! En knytnäve kött en knytnäve grova grönsaker och en handflata vattniga grönsaker. Inte längre än 4 timmars mellanrum mellan måltiderna. Just nu kör jag 3 svettiga pass i veckan på gymmet och minst 30 minuters promenad varje dag. Min man är med mig och jag ska lyckas.
Jag har satt ett första mål och det är att gå ner 3kg tills vi ska sätta igång med sprutorna vilket är kring den 19 april (eftersom mensen varit sen tre dagar). Hur många cm jag ska ha som målsättning att minska vet jag inte än, men runt magen ska jag nog ha som mål med 2 cm i alla fall. Realistiskt?

Annars känns allt toppen. Jag är så nöjd med livet. Jag har så mycket vårkänslor som bara sprudlar i mig! I går när vi handla va jag på apoteket och skulle hämta ut alla sprutor..  Jösses vad dyrt det är... Men så värt det. De hade inte sprutorna hemma men de kan hämtas imorgon så jag fick ut vaginalkapslarna och gelen så länge.
Känns galet spännande.. Jag tror att just för min del var det skönt att ha lite tid på sig innan allt börja, så det hann lägga sig lite och att vi hinner förbereda oss mer. Så ja vad kan vara bättre just nu!

Våren är här!

Idag har jag en sån där dag jag bara är avis på allt och alla som har barn, ska ha barn osv... Jag vill också ha min lilla egna familj att hålla om o mysa med när dagarna går. Jag vill också ha den där känslan av gravidmagen. Precis som jag såg på kollegan när vi åt lunch idag. Hon som är tidigt gången, men hon lyser ändå på något sätt. Hur ska det gå sedan när magen växer? Jag hoppas när hennes mage börjar synas mer att jag också har ett liv i magen som jag kan prata om. Och stryka fint över magen. Lyckan.

Jag längtar verkligen idag.

Idag är jag inte stark. Varit med om massa lek på kalas i helgen och det innebar också mycket träning! Tävlar man så måste man gå in för det, trots att mitt lag hamna sist.. Och igår var jag på gymmet i vanlig ordning och körde ett riktigt bra easyline pass! Så idag har jag träningsvärk högt och lågt och överallt.
Och en så grym smärta i ryggen! Vet inte om jag sträckt mig eller något liknande. Eller sovit konstigt. Men detta är väl bara en bråkdel av vad man kanske kommer att känna sedan, när man har en liten i magen.
Jösses vad jag längtar när man tänker på det. Mer och mer.

Annars har helgen varit bra, tiden går lika fort som vanligt. Jag inväntar just nu min mens som bör komma vilken sekund som helst och om den inte kommer idag så lär den komma imorgon. Då inser jag att det är bara 1!! månad kvar tills min mars mens kommer och där efter ska jag räkna mina 23 dagar och börja spruta. Det närmar sig verkligen med stormsteg...

En kollega till mig berätta här för hennes chef förra veckan att hon va gravid. Lite tidigt att berätta tyckte vi då hon inte är mer än v 8.. Men visst är det bra för arbetsgivaren! Så han hinner planera lite. Men ändå. Tänk om liksom... Jätte kul för dem iaf. Fast jag är avis. Jätte avis.... Har ju en annan kollega med som håller på med sin IVF jag tror test dagen snart är kommen. Jätte spännande. Men också jobbigt. Och taggande.
Haha vad mycket blandade känslor man har ??

Hoppas ni haft en fin helg!

Idag är jag en glad tjej! Inte alls lika nervös som jag har varit innan. Fick beskedet idag. Kunde inte hålla mig med att ringa på fredag ;) Vilket resultera i att jag ska få byta ut sprayen mot spruta!! Och det blir ett besök dit den 10 april för genomgång både på denna penna (kommer inte ihåg vad den hette) och på gonal-F som jag ska ha efter nedregleringen. Täntke hämta ut allt i början på mars. Så man är redo sedan och har läst på lite.
Mannen följer självklart med eftersom det är han som kommer få sticka mig sedan. Inte mer än rätt va? Hihi.
Jag litar på honom till 100% så det kommer inte bli några problem alls.
Tiden går fort nu, som jag redan nämnt men ändå. Det är så skönt. Och jag är så tacksam för det.

Nä nu börjar dagen snart runda av här på jobbet, ikväll blir det bara laga lite mat och slappa känns som länge sen jag gjorde det nu.. Imorgon är det gymmet som gäller!

Hoppas ni hade en fin alla hjärtans dag igår!

God morgon efter en helt underbar helg! Jag har verkligen njutit! Vi har haft besök hemma och vi vela in i det sista om vi skulle berätta för svärmor om allt. Vi valde att inte berätta. Det räcker med att vi faktiskt kan öppna oss båda två för min mamma (som bor där vi bor det gör inte hans familj) och inte ta risken att några andra får veta något. Vi har umgåtts, myst runt på stan och varit på blomsterhandeln och köpt massa fina blommor och växter och krukor som nu pryder våra fina fönster.. På tal om fönster måste de tvättas snarast! ;)
Det kändes som vår igår. Vår med snöstänk. Så underbart. Det får mig att inse att vi närmar oss ett steg varje dag som går nu till vår dag är kommen. Jag längtar såå. Tiden går fort, det gör den så man kan inte klaga på att vi aldrig kommer dit för vi är närmare än vi tror.
Det är svårt med tid. Man måste ha tålamod. Ibland vill man ha som en stor kalender på väggen så att man kan dra av en lapp för varje dag som går, men hur "stressande" och påfrestande skulle inte det vara, egentligen? Jag tror man skulle må sämre omedvetet. Bara räkna dagarna tror jag gör tiden långsammare.
Jag tycker det är perfekt som det är nu.

Inatt strax efter 00 fick en gammal god vän till mig en son. Vilken lycka! Han kommer bli en kanon bra pappa! Mamman umgicks jag med när jag var liten, men inte på länge nu har jag träffat henne. De verkar ha det så bra tillsammans så ett tillskott till familjen gjorde nog bara gott för dem :)

Tänk vänner, snart är det vår tur!

Jag har länge gjort det man inte egentligen får, eller rättaresagt ska göra när man är i längtan av bebis. Men jag kan inte hjälpa det, det är min stora svaghet! Shoppa.... Speciellt nu när det är på rea. Man kan få så mycket för ynga tio kronan eller tjugolappen. Visst kan man inte låta bli då? Vi har en låda hemma med lite kläder som vi köpt, lite rock´n roll kläder som bodys med kizz och ac/dc som man aldrig kan veta om det kommer igen?
Och på rea... Kosta skit och inget. Men jag menar vad är det som är så fel med det egentligen? En vacker dag vet jag ju att vi kommer få plocka upp och tvätta och göra iordning de små söta kläderna.. Och om inte så har vi fina presenter att ge bort till våra nära och kära som kommer vara i den sitsen.

Men just nu längtar jag så jag spricker snart efter att få göra iordning i vårat extra rum som bara står och väntar på att bli ett barnrum. Nya tapeter fick vi i höstas så nu är det bara inredning.
Och längtan av att få köpa en barnvagn. Bädda en liten säng. Köpa små söta blöjor...


Ni känner säkert igen er...

Mitt i allt lite mer mörker så kom ljuset. Jag vet inte om jag har nämnt att min bästa vän och hennes sambo är i samma sits som oss. Vilket är jätte skönt, att få ha någon nära att dela detta med, både tankar och upplevelser. När vi hade fått en tid blev hon väldigt ledsen för att de fick vänta ända till hösten, trots att deras info möte var en vecka innan oss. Jag tog det hårt också, men inget var ju mitt fel ändå. Men jag kunde inte låta bli att känna med henne. Jag själv skulle också bli ledsen. Av längtan. Men nära som vi är kunde vi ändå prata om allt osv. vi ska ju ändå förr eller senare genomgå samma sak. Deras tid hade skjutits upp pga av kompletterande undersökningar osv. Men nu har de tider för det med. Skönt!
Visst kan det också vara jobbigt att ha någon så nära vän för man vet ju aldrig. Om det tar sog för oss blir det jobbigt för henne, och tvärt om... Jag skulle tycka det va väldigt svårt att vara nära o prata om saker kanske. Jag vet inte. Samtidigt skulle man vara såå glad för dem såklart <3 Det kommer gå bra.

Men lyckan idag blev total. Det gjorde min dag! Min vän ringde mig på jobbet här och sa att hon ringt Sahlgrenska för att kika lite med dem om ett par saker. Då hade de sagt till henne att hon ska ringa dem i mars när mensen kommer och sedan beräkna ÄP i v 23!! Jösses! Vilken lycka. Jag kan bara tänka mig hur det är hemma hos dem nu när hon har berättat för hennes sambo.. Jag är så glad! Från att få besked om att få tid till hösten och så får man en tid ganska snart. Underbart!

Nu ska jag gå och träna och fortsätta denna dag med ett stooort leende :)


Svar till emelie: Jag är 26 år (27 i okt) och min man är ett år yngre. Hoppas det kommer gå bra med pregotime för er! kram!

Emelie hade kommenterat igår och fråga mig om jag hade ätit pregotime? Svaret är nej. Det har jag inte och det ska jag inte göra heller. Jag är inte heller riktigt hemma på vad det är och varför man äter det?

Kunde väl berätta lite kort om bakgrunden. Jag sluta äta mina ppiller i juni -10 och hoppades på att det skulle ta sig lite längre fram, jag slutade för att kunna göra det i tid då man inte vet hur lång tid det tar heller att få barn efter att ha ätit det länge. Vi tänkte inte mer på varför det inte tog sig fort, eftersom det kan ta upp till ett år att bli gravid efter ppiller. men när ett år och lite till hade gått blev man frustrerad.. vi hade verkligen önskat oss ett mirakel i bröllopsgåva när vi gifte oss i juni året efter. Men i stället blev det ett samtal till kvinnokliniken och där efter vårt utredningsbesök fick vi veta att allt hos mig såg bra ut, men min man hade sperma av dålig kvallité.
Jag grät i flera dagar... Min största dröm i livet är att ha en stor familj, en dröm som kanske krossats? Hur blir det nu? Vad händer? Jag hade ingen aning om vad detta betydde. Jag fick beskedet på telefon på jobbet. Tur det va eftermiddag och jag snart skulle gå hem. Grät hela vägen hem och väl hemma berätta för mannen och det blev genast dålig stämning. Vi diskutera om vi ville ha en remiss till Sahlgrenska för IVF och diskussionen tog inte speciellt lång tid eftersom vi båda längtar. Men sedan har vi pratat mycket om det, läst osv. Och så mycket blir så mycket bättre efter första nybesöket så ni som väntar har något mycket gott framför er.
I allt detta är jag så lättad ändå att allt ser så bra ut hos mig. Jag va rädd för ett tag att det kanske va jag som hade något fel och att ett barn aldrig kunde växa i mig. Men tur, jag kan få gå med bebismage om vi lyckas.
Det bästa av allt på nybesöket var när läkaren sa de magiska orden ni vet. "chansen finns att ni lyckas själva". De orden kommer till mig varje dag nu. Så underbart bara att veta.

Fick förresten veta i tisdags att vi ska få göra ICSI alltså microinjektion. Spännande :) Jag längtar tills min mens kommer i mars nu så vi kan börja räkna ner dagarna...

Har läst ett par andra bloggar idag. Och visst är det skönt när man inser att man är många i samma sits? Som man inte trodde alls va möjligt. Man tror man är ensammast på jorden. Att det bara är vi som råkar ut för detta. Men så inser man att vi är flera hundra st som just nu är inne i denna sväng. Och visst är det fantastiskt att det går så mycket framåt i utvecklingen att vi kan få hjälp, istället för att kanske bli barnlösa.
Det är mycket tankar och funderingar som kommer upp när man är här. Och endel som är bra, endel som är jobbigt. Men att komma ihåg en sak - du är inte ensam.

Börjar bli tufft vissa dagar med alla frågor hit och dit.
-Varför dricker du inte, är du gravid?
-När kommer första barnet nu då?
-Jag trodde du gifte dig för att du va gravid blir det inte snart?
-Nu när ni bor i en stor trea kan väl en bebis sitta fint?

eller det värsta av allt..... när de som vet att man försöker kommer och säger
-Slappna av.
-Ha tålamod, det kommer.

Men JA vad tror ni vi har gjort de två senaste åren? Hade det gått som vi ville hade vi redan haft barn nu. Men jag förstår. Det är inte lätt för andra som inte hamnar här att förstå vad man går igenom.
Det är bara vi som vet. Som vår egna hemlighet som man önskar alla visste.


Nu ska jag drömma mig vidare, och invänta nästa v då jag får veta läkarens besked :)

Det närmar sig med stormsteg! Jag tycker tiden går väldigt fort, samtidigt som väntan är jobbig. Men det går bra nu! Vi förbereder oss både psykiskt och fysiskt. Jag tränar ca tre gånger i veckan på gymmet och sedan försöker jag ta en 40 minuters promenad varje dag. Antingen ensam eller med sällskap.
Nervositeten är fortfarande hög. Speciellt angående detta med sprayandet vilket har gjort att jag idag pratat med dem på Sahlgrenska ifall det finns något annat alternativ till detta. Så nu ligger en förfrågan till läkaren ifall jag kan få ta en spruta istället för sprayen! Vi får hoppas! Jag vet att det är så löjligt med en liten ynka nässpray men jag har sån fruktansvärd fobi för det. Obehag. Men måste jag så måste jag. Får öva med koksalt innan ;)

Jag har en bekant som gjorde sitt ÄP igår, det hade gått så bra för dem! Snabbt och lätt hade det gått och hon mådde mycket bra efteråt. Vila gjorde susen. Tur vi har män som pysslar om oss också, tror det betyder mycket denna period, att man är två om allt. Det gör mig mer motiverad och taggad när man hör hur bra allt går för andra. Snart är det vår tur. Snart :)

Vi får se hur svaret blir nästa vecka då jag ska ringa in till Sahlgrenska igen!
Må gott!

Nu har det gått någon vecka sedan vårt allra första nybesök på Sahlgrenska i Göteborg. Det var så spännande och pirrigt. Och såklart nervöst! Men allt gick så bra.
Först kom vi dit på morgonen och fick lämna spermaprov 07.30 som de kunde titta på tills vårat riktiga besökstid var. Åkte till ikea och kika lite i väntan på tiden. Vi fick först träffa en läkare, och i vårt fall fick vi träffa en professor! Väldigt trevlig var hon. Vi fick lämna in våra lappar som vi fyllt i hemma och berätta lite om oss själva. Vi är i ganska ung ålder än och friska människor så allt såg väldit bra ut. Utom då mannens sperma. Den är av lite dålig kvalité och har inte så många simmare. Men hon sa ändå de magsika orden

"Det finns fortffarande en chans att ni blir gravida själva."

Oj vilka ord. Chans. Det finns en chans! Helt underbart.
Jag fick också göra en undersökning och jag hade fina äggblåsor på varje sida och allt såg bra ut där inne med för ett litet liv att växa. Fick en förfrågan om att vara med i utvecklingen av IVF behandling genom att fylla i en lapp om man kan tänka sig att låga äggen gro i ett värmeskåp utan att de tas ut och kikar i mikroskåp. I stället tar dom en kamera och kikar ner till äggen så att de inte behöver tas ut ifrån värmen. Det skrev vi på så jag hoppas nästan lite att vi får vara med om det, jag tror stenhårt på det!
Det va inte så mycket mer att prata om med läkaren. Några små frågor hit och dit sedan fick vi vänta på tiden med barnmorskan.

Barnmorskan vi fick träffa va väldigt trevlig. Hon gjorde upp en plan med hur det skulle se ut på schemat i år. Jag och min man hade ställt in oss på att få komma tillbaka till hösten när de har första tiderna för oss. Men ack så fel jag hade! Jag ska invänta min mens i mars och börja med nedreglering på CD 23!
Hjälp! Jag som nästan hade sett fram emot att ha sommaren fri och försöka bli gravida själva! Haha vad det kan vändas. Nu längtar jag mer än någonsin tills det ska bli mens i mars och börja sprayning i april!
Jag kommer få en näs spray att använda 3 gånger om dagen i vardera näsborre. Jag gillar inte detta alls, men har också fått för mig att när man gör långa metoden så blir det hela mycket bättre! Kanske, kanske inte. Jag hoppas i alla fall på ett plus i maj oavsett! Allt detta nya som kommer att hända innebär så mycket. Och alla dessa hormoner... Hur kommer man känna? Biverkningar? Jobbet? Hemmet? Det är tur jag har en man som stöttar till 100% och en familj som alltid finns där.
Efter Sprayningen ska jag börja med sprutor. Som är som insulinsprutor. Jag ska på en träff dit 2/5 och gå igenom hur allt fungerar. Jag hoppas mannen kan följa med så att han kan hjälpa mig med detta, då jag inte är så bra på sprutor.... Känner mig svimfärdig redan haha! Annars får det bli som det blir. Det ska nog gå bra.
Kommer ta sprutorna ett tag, sedan ÄL spruta också, tills det äntligen kommer vara dax för ÄP!
V 20 är det bokat. preliminärt i alla fall. Man vet ju aldrig med mensen!
Det är jag mest nervös för. Ingreppet. Morfin. Nålar. Bedövningar. Smärta.... Tur att det inte tar så himla lång tid. Jag menar hur ska jag klara av att föda barn om jag inte klarar av detta? ;)


Vi hörs snart igen om mera tankar och vad som händer.