barnviasahlgrenska

Idag här på minisemestern har jag hälsat på en gammal god vän till min man, som numera är min goda vän med. Vi hade mys hemma med fika och barnbus! Hennes minsta är bara 3 månader och stora 2 år snart. Helgoa. Man längtar bara ännu mer såklart. Det är massa mys på hög nivå! Vi ses nog imorgon med....och lördag..... Det ger en inte bara en längtan utan inspiration och motivation till att klara det man faktiskt går igenom. Min kropp bara lättades efter att vi tagit ett liten prat om allt möjligt. Jag är inte längre nervös, jag är förväntansfull av hela processen med allt som innefattar att både bli gravid och tiden efter. Nu känner jag att jag kan ta dagarna som de kommer tills det är dax för oss, oavsett om det blir av en spontangraviditet eller med hjälp. Shit vi är faktiskt nära nu. Jag längtar. Mer än någonsin och jag vet att mannen gör det samma.

<3